Vikens Sjöfartsmuseum har som målsättning att varje sommar visa en specialutställning med varierande innehåll. 2001-års utställning behandlade Fisket förr i Viken, vilken visades dels i en monter och dels på ett dubbelsidigt skärmställ i tre sektioner.

I montern visades bl.a. ett gammalt fiskegarn av bomull, klöat, fläat och stenat. Här fanns också ett kroka-garn färdigt att “sätta”, upplagt på ett tråg kallat “schå”, ett ålaljuster, en större modell av en snipa och en mindre av en fiskebåt typ kvass, där levande fisk kunde förvaras.
Skärmstället var, som tidigare nämnts, indelat i sektioner. En sektion upptog artiklar om fisket i Viken skrivna av äldre Viken-bor, varvat med fotografier av fiskare och fiskegarn.

fiskegarn

På andra sektionen var uppsatt en mängd mindre fisketillbehör, som framplockats ur våra gömmor. Här fanns böddenålar, flöten, sänken m.m. Dessa var uppsatta på indelade ark med förklarande text till de olika tillbehören samt de lokala ordens innebörd.

böddenålböddenål
böddenålböddenål

Bödde-nålar: ofta hemmagjorda nålar utskurna i trä av olika slag.
Många använde gamla trasiga tumstockar, som var utmärkt råmaterial för utskärning av nålarna. Senare gjordes nålarna även av metaller.
Bödda/Böda, skånskt uttal för ordet Böta, d.v.s. laga, reparera söndriga maskor i nät.

Flytkropp

Nä´bor´=Nätbord=Nätkavel=Maskstolpe: Träbrickor, ofta av hårda träslag i skilda storlekar, som användes vid hantverksmässig tillverkning och böddning/lagning av nät. Maskans storlek bestämmes av nätkavelns bredd.

Flytkropp

Flä, Flän=Flå, Flån=Flö, Flön=Flöte, Flöten: Flytkropp som användes till att hålla fiskeredskap uppe i vattnet. Flä är enligt äldre källor det mest använda ordet för flöte i Viken och dess närhet. Men uttalet varierade och vid västkusten användes även order Flå och Flö. Fläna skars förr ut av barken av t.ex. sälg, poppel och andra träslag, senare tillkom korken och tog överhand. Flötena formades och påmonterades på övertelnen.

Den tredje sektionen upptog en ordlista kallad Fiske-Lexikon för Viken-bor på 9 A4-ark med en hundratal lokala ord och uttryck, varav ett flertal försvunnit ur språkbruket, som i stor utsträckning användes av fiskare och andra. Dessa ord finns vanligtvis ej upptagna i våra moderna lexikon, och har kommit till stånd genom samtal med äldre Viken-bor och annan forskning. Här fick man förklaringar till en mängd lokala och skånska ord, som i många fall har anknytning till danskan. Denna ordlista hoppas vi kunna utöka efterhand.

Skärmställets motsatta sida började med utdrag från tidningsartiklar från förra sekelskiftet till 1940-talet om fiske och fiskeplatser i Viken.

Fiskebåten Hajen

Den andra sektionen på denna sida upptogs av äldre fotografier med stämningsbilder från Viken och Kullabygdens kuster, tagna och ställda till vårt förfogande av vår medarbetare Bengt Tellström.
Den sista sektionen upptog en oljemålning av fiskebåten Hajen, målad av fiskaren Helge Ström. Han ägde båten tillsammans med sin far Magnus Ström och de bodde under olika perioder i såväl Lerberget som Viken och Domsten. Tavlan har skänkts till museet av sonen Rune Ström. På samma sektion fanns även en annan tavla av Helge Ström, en halvmodell i trä, även denna föreställande fiskebåten Hajen.

stampastövlar

Vid skärmställets golvyta fanns ett antal större fiskeföremål utställda, där man bl.a. kunde se ett par ålderdomliga s.k. stampastövlar, som användes då man stampade orm, d.v.s. då man på grunt vatten fångade sandmark att användas som agn. Här fanns också en flätad ålarusa m.m.

Stampa-stövlar för “orm” fångst.
Sandormen användes för angning av krok.
Bredvid en “krabbe”, en primitivt ankare.

För den ytterligare intresserade hänvisades till vår ordinarie fiskeavdelning, belägen på den sedan några år tillbaka inredda vindsvåningen.

Den största delen av föremålen på den tillfälliga fiskeutställningen kommer att tillvaratas och förflyttas upp på vindsvåningen, där föremålen kommer att exponeras sedan en del smärre förändringar för utrymmets skull vidtagits.

Nästa sommars utställning är planerad att visa Namnbrädor på fartyg och fartygshistorik i anslutning till dessa. Vi reserverar oss dock för ändringar i planerna. Som ett litet museum med små resurser, gäller det att ta vara på de chanser som uppenbarar sig. Sommaren 2000 utställde modellbyggaren Kurt Sandgren från Jonstorp sina välbyggda fartygsmodeller och träsnidade sjömansfigurer, ett erbjudande som erhölls sent och som ej kunde avböjas, och visade sig vara mycket uppskattat och välbesökt.

(Foto: Erik Sallmén)

Escutcheon; (bl.a.) namnbräda på fartyg, särskilt sådan på skutas akterspegel. Namnbrädor med högt belägen och väl synlig placering midskepps på större lastfartyg kallas snarare name boards.

Namn på ett fartyg var från början inte alldeles vanligt och inte heller att ange det på skrovet. Bruket av namnbrädor var förmodligen en följd av att man skulle känna igen ett fartyg då det låg i hamn. Lastägare och andra intressenter ville ju veta att varor och gods lastades eller lossades från rätt fartyg. På en brädbit målade eller högg man in namnet och satte upp namnbrädan vid fartygets landgång. För att skilja fartyg med samma namn åt tillkom också bruket att sätta ut hemorten. Efter hand blev dessa namnbrädor allt mer utsirade med ornament och bladslingor som krävde större utrymme på den plats i aktern, där namn- och hemortsbrädorna oftast placerades – även på fartygets sidor och för kunde namnbrädor förekomma.

Namnbräder är i dag samlarobjekt och pryder många hamnbyggnader och privathem både på husfasad och inomhus. Befogad varning för värdelösa kopior bör utfärdas. Tag gärna reda på en namnbrädas historia för att dokumentera äktheten. På Vikens sjöfartsmuseum kan man se många trevliga och historiskt äkta namnbrädor. I Byaluren nr 11 kan man läsa om hur en donator skänkte flera attraktiva skeppsnamnbrädor till muséet.

När ångfartyg av järn började på 1800-talet sitt inträde fortsatte man med namntraditionerna men med namnplåtar på vilka bokstäverna av mässing fastnitades. Eftersom detta blev dyrbart övergick man att måla fartygens namn direkt på plåten i för och akter. I sundet passerar i dag fartyg som har namnet målat i meterhöga jättebokstäver midskepps eller längs hela fartygssidan. Det är inte bara upplysande utan ser även trevligt ut även om det inte kan mäta sig med forna skepps namnbädor.

Källa:
Tomas Johannesson, Viken.

namnbräda Sofi från Viken

namnbräda Iris och Agnes

namnbräda Georg Nicolas

namnbräda Lesseps

GUNNAR

PALLESEN

ZIPPORA

HELLEVI

JOHN

HEIMDAL

Mads Boye

Mads Boye (1904-1994) var en dansk styrman, ursprungligen från Marstal, en metropol för sjöfart och skeppsbyggeri i Danmark. Senare blev Boye bosatt i Vordingsborg, där han byggde sina flaskskepp i hemmet. Han byggde nästan alltid med förebilder för sina alster, vanligtvis genom fotografier eller andra avbildningar. Hans egen erfarenhet inom sjöfarten gav honom många fördelar vid byggandet. Boyes flaskskepp finns på ett stort antal museer i Danmark. Alf Tellström, Helsingborg, hängiven samlare av nautica, blev personligen bekant med Boye, vilket resulterat i en stor samling av dessa flaskor, av vilka vi på Vikens Sjöfartsmuseum har fått nöjet att få förevisa ett antal, 46 stycken, ur samlingen, från mini-flaskor till magnumbuteljer.

flaskskepp

flaskskepp

(Foto: Carl-Otto Ahlström)

STIG ÅSBERG

Stig Åsberg, numera avliden, var kansliskrivare vid SJ, ingift i redare-familjen Carlström, som hade företaget i Helsingborg och bostaden i Viken. Som hobby hade han bl.a. att måla akvareller av fartyg och andra motiv med anknytning till sjöfarten.

Stig Åsbergs akvarellStig Åsbergs akvarell

(Foto: Carl-Otto Ahlström)

RÄDDNINGSFARTYG

Kurt Sandgren, Jonstorp, modellbyggare och trädsniddare, hade en utställning av fartygsmodeller med dels en modell av den norska räddningskryssaren Colin Archer från 1893 och dels med den svenska räddningsbåten Hjälparen av Galtabäck från 1907. Den sistnämda är under utryckning med hjälp av ett hästspann och ett flertal gubbar, utsnidade med känsla och finess.

Colin Archer
Räddningsbåten Hjälparen

(Foto: Carl-Otto Ahlström)

Helge Ström

Sommarens utställning år 2004 var helt tillägnad Helge Ström som ur konstnärlig synpunkt var en mångsysslare.
Han byggde fartygsmodeller, målade fartyg och andra marina motiv i olja och behärskade även andra tekniker. Han snidade i trä och gjöt i gips m.m.

Genom hans son Rune Ström, har vi tidigare erhållit som gåva några tavlor och i år fick vi ett helt stim av miniatyr-fiskar av skilda arter, utsnidade i trä och därefter målade. Några av dem med mindre skavanker, vilket dock inte hindrar att uppskatta deras konstnärliga värde.

Liksom förra året hjälpte oss Alf Tellström med att ur sin privata samling bistå med att utställa tolv tavlor av skilda storlekar gjorda av Helge Ström. Dessutom andra föremål bl.a. ett antal fiskmodeller gjutna i gips och därefter målade.

Helge Ström föddes i Lerberget 1903. Fadern Magnus Nilsson var under en period, 1902 – 1904, tullare i Helsingborg och antog då namnet Ström. Emellertid var det som fiskare han kom att livnära sig, vilket även blev Helges huvudyrke.

Familjen flyttade 1918, då Helge var 15 år, till Viken, där de bodde på Repslagaregränd 10, Villa Öresund. Samma år seglade Helge en period ombord tremastskonaren LOUIS av Viken, men fortsatte sedan att fiska tillsammans med sin far. Under Viken-tiden ägde man bl.a. fiskebåten HAJEN, som finns avbildad i ett flertal versioner.

År 1929 flyttade familjen – som nu bestod av 5 personer sedan Helge gift sig och fått sonen Rune – till Domsten på Seglarevägen 4. Här öppnades i början på 30-talet “Ströms Mjölk & Fisk”, som existerade till 1945.

I praktbokverket “Havets män”, utgiven 1945, kan man läsa följande: “Helge Ström är medlem i Hälsingborgs Fiskareförening sedan 1940. Han fiskar tillsammans med Magnus Ström. De har en motorbåt med en 4 hkr motor, en 16 fots snipa samt en eka. Fiskeredskapen utgöras av krok, garn, ryssjor, bottengarn och närdingar. Helge Ström har varit med och bildat Norra Luggude Fiskeri förening och han var en tid dess v. ordförande. I släkten före honom har hans far, farfar och morfar ägnat sig åt fiske.”

År 1953 flyttade hela familjen till Ramsjöstrand, där resten av livet tillbringades. Här var Helge Ström under ett antal år även hamnkapten vid sidan om sitt fiskeri, som så småningom minskade i omfattning och den konstnärliga verksamheten ökade. Förutom konstnärverksamheten spelade Helge dragspel och har bidragit med bakgrundsmusik på Vikens Biograf. Han har också sysslat med båtbyggeri av snipor och andra mindre båtar. Helge Ström avled i Ramsjöstrand 1985.

Domsten-Byförening hade 1986 en uställning om honom kallad “Helge Ström och havet”. Delar av denna har donerats till Vikens Sjöfartsmuseum. Sonen Rune Ström skrev i Kullabygd 1987 en uttömmande artikel “En fiskares väg” om sin far. Rune Ström har också i dagspressen bl.a Helsingborgs Dagblad skrivit ett antal artiklar om barndoms- och familjeminnen.

Källa: Vikens Sjöfartsmuseum
webbmaster VKB

fiskmodeller

(Foto: Carl-Otto Ahlström)

David Lock
David Lock
Källa: Sture Händel/Johnny Riert: Skutemålare utg. 1996

Sommaren 2005 hade Vikens Sjöfartsmuseum som huvudattraktion en utställning av 20 skeppsporträtt av konstnären David Lock.

David Lock är född 1913 i Härnösand, men tillhör en gammal släkt från Arild och Brunnby. Gick tidigt till sjöss i segelfartyg. Utbildade sig till sjöingenjör och arbetade under åren i olika rederier. År 1962 mönstrade han av för gott och kunde ägna sig helt och fullt åt måleriet. Han har enligt uppgift utfört ett hundratal fartygstavlor. Tjugo av dessa, visades under sommaren på vårt museum. Ett flertal av skutorna är från Viken och Kullabygden. Under många år var David Lock bosatt i Höganäs. Han avled i Ängelholm 1984.

Dessutom medföljde en tavla av Taman-House, en fiskebod belägen i Hittarp, överklädd med namnbrädor och andra föremål från fartyg, såväl utomhus som inomhus. Boden var under 60- och 70-talet Alf Tellströms privata sjöfartsmuseum, som förevigades på en tavla av David Lock. Mer om detta lilla museet finns att läsa på Vikens Sjöfartsmuseum. Fiskeboden existerar ännu men namnbrädorna är borta. Som mest ägde Alf Tellström 115 namnbrädor, varav ett stort antal av dessa finns numera på Råa Fiske & Sjöfartsmuseum.

tavlatavla

Barkskeppet JOLANI av David Lock och fiskeboden Taman-House

Som gåva har vi av marinmålaren Christer Hägg erhållit en nygjord oljemålning av barkskeppet JOLANI, som visas i en monter med andra JOLANI-porträtt. Christer Hägg är numera periodvis boende i Viken då han för några år sedan införskaffade ett hus här i byn, med målarstuga på tomten. Christer Hägg är sonsons son till den välkände marinmålaren Jacob Hägg och har nyligen skrivit en bok om sin farfars far.

I JOLANI-montern finns även en tavla av engelsmannen T G Purvis. Tavlan skänktes under förra sommaren till Vikens Sjöfartsmuseum av Thorsten Nordenfelts barn. Thorsten var tidigare uppskattad medlem i vår styrelse men avled efter en tids sjukdom. Från denna tavla har vi tidigare gjort ett vykort, som sålts till museets förmån.

tavlatavla

Barkskeppet JOLANI av Christer Hägg och av engelsmannen T G Purvis

Ett av våra nyförvärv är en praktfull modell/totallängd ca 170 cm/av 5-mastade barkskeppet ELSA som vi genom privata bidrag och tillmötesgående av de förra ägarna blivit ägare till. Barkskeppet har ingen direkt förebild, men representerar en fartygstyp som i realiteten endast byggts i 6 ex. i hela världen.
Modellbyggare är sjömannen Carl Nilsson (1853-1937), som på sin tid bodde på Skepparegatan 38 i huset med den inbuktade hörnan mot Böösa backe. ELSA är byggd ca 1920 och tillhörde skeppsredaren Carl Gustaf Carlström, som på sin tid bodde i Viken. Modellen har sedan ägts av släktingar till denne, som i sin tur genom generositet bidragit till att ELSA återbördats till Viken. Museet har placerat ELSA i en glasmonter för bevarandets skull.

Sist men inte minst hade vi en skärmutställning om enrollerade båtsmän på Viken under 1700 talet. Utställningen sammanställdes av Stig Ewaldson, som gjort sig känd för sina kunskaper om det tidiga Vikens historia.

Vid början av 1700-talet var Sverige försatt på krigsfot i Europa och den svenska flottan var i stort behov av befaret och sjövan folk. Det sökta manskapet skulle vara av rätt virke och med rätt ålder (15-60 år) och sådant stod att finna bland Vikens fiskarebefolkning. Här enrollerades, skrevs in i mönstringsrullor, 29 båtsmän det första året – 1704. Några år senare hela 48 män, vilket var en stor del av de 244 skåningar som då totalt mönstrade ombord i Karlskrona. Det var också proportionellt många sett till befolkningen i det lilla fiskeläget Viken som då hade något mer än 300 invånare. De enrollerade båtsmännen gick skiftande öden till mötes.

tavlatavla

5-mastade barkskeppet ELSA och
utställningen som har sammanställts av Stig Ewaldson

(Foto: Carl-Otto Ahlström)

Nils-Erik Kullberg
Nils-Erik Kullberg
Foto: Karl-Olof Johansson

Inför 2006 års utställning donerade Gunnel Kullberg, änka efter f tullmästare Nils-Erik Kullberg, en stor samling fartygsmodeller – alla i skala 1:1200 eller 1:1250 – till Sjöfartsmuseet i Viken.
Samlingen består av ca 1000 modeller av handels- och örlogsfartyg från hela världen. De största modellerna är ca 25 cm – de minsta knappt 1 cm. De flesta modellerna är tillverkade av olika firmor i Tyskland (Wiking, Hansa, Delphin, Neptun, Navis, Mercator m fl). Några få i England (Tri-ang), Italien (Mercury), Danmark (Pilot) resp Sverige (Eskader). Nästa alla är utförda i olika metallegeringar. Några få är gjorda i plast.
Den imponerande samlingen förvaras i tre glasmontrar på en vägg och i en större hurts med utdragbara lådor.

miniatyrfartyg
Foto: Olle Bogren

Nils-Erik Kullberg var född 1915 på Tågaborg i Helsingborg; bodde under ungdomsåren i Hittarp. Han började sin tullkarriär i Helsingborg. Hamnade sedan via Stockholm och Lysekil som tullmästare i slutet på 1960-talet i Norrtälje, där han stannade till sin pensionering. 1980 bosatte han och hans hustru Gunnel sig i Helsingborg. Nils-Erik Kullberg avled i mars 2006, 91 år gammal, med önskan om att få sin samling donerad till ett museum.
I donationen ingick ett hundratal böcker med anknytning till samlingen. Utställningen utgör i dag en permanent del i Vikens Sjöfartsmuseum.

Paret Kullberg
Paret Kullberg
Foto: Karl-Olof Johansson

Persiwald
Bild: Vikens Sjöfartsmuseum

Under ca 40 år, 1880 – 1920, byggdes i Viken under skeppsbyggmästare Janne Hagermans ledning ett stort antal skutor av skilda storlekar. De största av dem var tolv stycken tremast-skonare som byggdes under åren 1901-1918.
Den tredje av dem, PERSIWALD, kom i mångt och mycket att förknippas med Viken. Byggd i Viken, hemmahörande i Viken under hela sin livstid, 51 år, under befäl av Viken-skepparen Lars Petter Påhlsson (1867-1936), och bemannad av hans söner Erik (1892-1977) och Wiktor (1895-1975), varav den äldste som andra namn bar namnet Persiwald och fick således ge namn åt skutan.
L P Påhlsson, född i Lerberget, var initiativtagare till det partrederi som bildades för att finansiera fartygsbygget och satsade en ansenlig summa själv. Huvudredare blev emellertid Albert Pettersson (1855-1947), sjökapten som gått iland för att sköta jordbruk och Sophia-möllan, som han genom giftermål blivit ägare till. Men han var dessutom skeppsredare och delägare i stort antal fartyg. Han var också son till en av Vikens största skeppsredare genom tiderna, Tufve Pettersson, så redaryrket fanns i generna.

Bland de större delägarna var också skeppsredare Anders Petter Horndahl, Helsingborg. Han var bördig från Kullabygden och var en av de större skutredarna. Senare, på 1920-talet, flyttades hemorten för ett stort antal av hans skutor från Helsingborg till Viken, förmodligen av skattetekniska skäl. Förutom dessa tre större delägare, fördelade sig ett stort antal parter på 27 personer från Viken och Kullabygden.

PERSIWALD levererades den 21 juli 1906 till en totalkostnad av 26,475 kronor. Lastkapaciteten var ca 190 ton dw. Första resan gick med lervaror från Höganäs till Viborg i Finland. Skutan var bemannad med Lars Petter Påhlsson som befälhavare och sonen Erik 14 år som kock. Sonen Wiktor, 11 år, medföljde som allmän hjälpreda utan att vara påmönstrad. Matros var Henning Wikdahl (1885 – 1963), Viken, som senare blev mästerlots. Efter lossning i Viborg intogs den första trälasten, vilket för varje skutskeppare innebar en sjövärdighetstest av fartyget, vilket dock PERSIWALD klarade med utmärkt beröm godkänt.
Fartyget sysselsattes mestadels i Östersjöfart med avbrott för en och annan Nordsjöresa till England under sommartid. Redan efter 6 år var fartyget ekonomiskt inseglat. De första femton åren utdelades till delägarna 94,980 kronor.
I början av året 1922 fick fartyget ny huvudredare, sjökapten Oscar Lamberg, Viken, sedan Albert Pettersson avsagt sig på grund av ålder. Fartyget seglade emellertid vidare trots vargatider för sjöfarten. PERSIWALD och familjen Påhlsson lyckades upprätthålla sysselsättningen genom egen sparsamhet och försakelse.
För att befria delägarna från personligt betalningsansvar ombildades partrederiet till Rederi AB Persiwald under år 1930.
År 1931 trängde sig verkligheten på PERSIWALD och man kände sig tvungen att installera en hjälpmotor i fartyget för att hänga med i utvecklingen. En tvåcylindrig tändkulemotor på 56 hästkrafter blev besättningens nya medhjälpare och förändrade totalt livet ombord. Men resultatet blev att inkomsterna åter ökade.
Under vintern 1933 – 34 beslöt sig Lars Petter Påhlsson efter 50 år till sjöss dra sig tillbaka, varvid sonen Eric Persiwald blev ny befälhavare. I april 1934 blev man dessutom ensam ägare till PERSIWALD som inköptes från rederiet för 23,000 kr. Skutan blev helt och hållet den egna familjens inkomstkälla. 1936 avled Lars Petter och sterbhuset blev fartygets redare.

Under årens lopp var PERSIWALD utsatt för såväl stormskador som grundstötningar. En av de allvarligare inträffade i april 1943 då skutan grundstötte och sjönk i Öregrunds skärgård. Hon bärgades emellertid och reparerades vid Högmarsö Varv och kunde sedan fortsätta seglationen. På hösten samma år utbyttes motorn till en 2-cyl. Skandia tändkulemotor på 80 hk.
1945 upplöstes dödsboet och änkefru Emma Påhlsson blev huvudredare. Hon avled 1951 varvid Eric Persiwald fick överta ansvaret.

Då PERSIWALD den 28 november 1957 var på resa Norrköping – Ronehamn med last av 160 ton fosfat strandade hon i hårt väder på Aurgrundet i inloppet till Fårösund. Besättningen räddades medelst raketlina och gummiflotte. Här blev PERSIWALD stående som vrak för gott och blev ett paradis för de gotländska fåglarna. Vraket kunde beskådas ända fram till mitten på 1990-talet, men förmodas numera endast vara synligt under vatten.

PERSIWALD, en fullvärdig representant för Viken och dess sjöfolk, var troligen den sista i fraktfart motorseglande skutan i Kullabygden, seglande sig genom första världskriget och motorseglande sig genom andra världskriget, försörjningskälla främst för de tre familjerna Påhlsson och brödernas syster Erna som också ägde andel i skutan.

På vårt upprop om material till utställningen bidrog i högsta grad Ingalill och Carl-Gustaf Stigborn, Viken, som ställde sin samling av fotografier och handlingar till museets förfogande. Ingalill är dotterdotter till Persiwalds skeppare Lars Petter Påhlsson. Paret Stigborn bidrog med entusiasm till utställningens genomförande och tyckte det var så givande att de numera ingår i museets styrelse.

sjof 11
Bild: Olle Bogren – Vikens Sjöfartsmuseum

Som en fortsättning på förra årets utställning om tremastskonaren PERSIWALD av Viken komm sommarutställningen 2008 att handla om de 12 tremastskonare som byggdes i Viken av skeppsbyggmästare Janne Hagerman. Skutorna byggdes under åren 1900 – 1918 och levererades till orter i Vikens närhet, såsom Helsingborg, Råå, Lerberget och Höganäs. Ett flertal av dem var under perioder hemmahörande i Viken.
Fartygen gick olika öden till mötes, vilket framgår av nedtecknad historik.
En av skonarna VEGA existerar ännu och sjösattes i Gamleby i ombyggt skick under 2006.
Skutan har därefter riggats och detaljarbetats och under juni 2008 gjordes en provtur på småländska ostkusten.

En modell av den sist byggda tremastaren ALBERT, byggd av Lars Karlsson, Viken, kunde också beskådas i utställningsmontern. Som nybyggd modell visades fartyget under en kort period under sommaren 2003, men visades nu under hela utställningsperioden. En pärm med bilder och utförligare historik om fartygen fanns tillgänglig för intresserade.

sjof 11
Bild: Olle Bogren – Vikens Sjöfartsmuseum

Fjolårsutställningen om PERSIWALD av Viken, som var en av de välkända tremastarna, kommer att behållas i något nedbantat skick.

Under året har till sjöfartsmuseet av Stig Kahlke, Finland, donerats två praktfulla namnbräder, vilka finns uppsatta till beskådande. Dessutom det praktfulla 5-mastade barkskeppet ELSA, ca 950 miniatyrmodeller av krigs-, passagerar- och handelsfartyg, många skutetavlor, sjömansminnen, fiskedon m.m. Välkomna till en vision av sjöfolkets och fiskarens värld i Viken förr i tiden.

I år är det 50 år sedan Vikens Sjöfartsmuseum invigdes den 26 juli 1958. Museet var då inrymtt i den ännu existerande ångbåtsbryggan ERIKSBORG, som fortfarande förvaltas av sjöfartsmuseet. Ångaren ERIKSBORG byggdes 1890 och bryggan är således ursprungligen 118 år gammal, ett sjöfartsminne värt att bevara. Något officiellt firande är inte inplanerat, men förtjänar dock ett uppmärksammande.

sjof 12
Bild: Bengt Tellström

Sommarutställningen år 2009 har titeln “Lotsar i Viken” och behandlar lotsverksamheten i Viken från 1700-tal till 1948 då Höganäs helt övertog Öresunds Norra Lotsstation, som etablerades i Viken 1874.

Redan på 1700-talet fanns ett antal lotsar i Viken, som är kända till namnet genom mantalsuppgifter. Troligt är att dessa var rekryterade båtsmän som huvudsakligen gavs uppgiften att lotsa fartyg ur svenska flottan. I övrigt är inget känt om deras verksamhet.

Först år 1872 då Öresunds Lotssällskap bildas blir Viken uppmärksammat som lotsplats. Sällskapet var privat och bildades av ett antal skeppare och sjökaptener i Kullabygden, till stor del från Viken. De svenska lotsarna sågs ej med blida ögon från dansk sida, där man haft privilegium på verksamheten tidigare, genom den av danskarna utprickade farleden Drogden. Tvister uppstod och ledde till diplomatisk aktivitet mellan Sverige och Danmark. Genom att svenskarna utprickade farleden Flintrännan, kunde lotsningen ske under lugnare förhållanden.

År 1874 anordnades statliga lotsstationer i såväl södra som norra Öresund och i Viken där Öresunds Norra Lotsstation var förlagd anställdes 13 lotsar och det privata lotssällskapet upphörde. Genom gruppfotografier och diverse handlingar från olika epoker, som finns bevarade är lotsarna kända till namnet. Några gamla lotsdagböcker ger också inblick i de fartyg som betjänades och antal lotsningar som utfördes av Viken-lotsarna. Personalen decimerades med åren och t.ex. 1926 var styrkan 9 man.

Lotsbåtarna varierade under årens lopp. Mest känd blev lotsångaren VIKEN som tjänstgjorde under åren 1892 till 1932, dvs 40 år. Ångaren blev även omskriven för några räddningsbragder som fartyget var inblandat i. En model av lotsångaren finns till beskådande, byggd av Viken-bon Bengt Tellström.

sjof 12

Fyrskeppet SVINBÅDAN, som lydde under Lotsverket, var intimt förknippad med lotsarna, som vid tjänlig väderlek var stationerade på fartyget. Det första fyrskeppet utlades vid Svinbådan år 1866 och det fjärde och sista kom att tjäna stationen i 66 år, mellan åren 1894 och 1960, då den permanenta fyren placerades i sundet.

Under åren 1857 – 1879 existerade Wikens Lifräddningsstation – även denna underställd Lotsverket – och några handlingar ger oss en inblick i dess verksamhet. Sedan SVINBÅDAN blev placerad i sundet minskade strandningarna betydligt, vilket bidrog till räddningsstationens upphörande.

År 1948 förflyttades lotsverksamheten från Viken till Höganäs och därmed var en epok i byns historia tillända. Kvar i Viken finns Lotshuset som idag disponeras som hamnkontor för Vikens Hamnförening.

Utställningen är uppbyggd på tavlor, fotografier, bevarade handlingar och litteratur m.m. En pärm med s.k. ansedlar på lots- och fyrfolk finns tillgänglig med uppgifter på enskilda personer.

År 2010 års sommarutställning på Vikens Sjöfartsmuseum består av 2 montrar fyllda med modeller av fartyg och andra flytetyg av skilda slag och från olika tidsepoker.

sjof 13
Bild: Bengt Tellström

I den ena montern har jagaren SMÅLAND fått stå modell till ett ca 1,30 meter långt fartyg och en midre torpedbåt PLEJAD får också representera örlogsfartygen. En högsjöbogserare hör också till de större modellerna och dessutom finns här en udda tullbåt med pontoner. Några mindre båtar och en helikopter smyckar montern.

sjof 13
Bild: Bengt Tellström

Den andra montern domineras av en större kinesisk djonk, en hjulångare och en turkisk fiskebåt benämnd “Taka”. Här finns även i mindre format, ett äldre egyptiskt drottningskepp, en vassbåt, några mindre båtar och figurer i form av hästar och en beriden kamel.

På de flesta av fartygen finns små mänskofigurer med anknytning till respektive fartyg.

sjof 13

Samtliga modeller är byggda och försedda med detaljer tillverkade av framlidne Viken-bon Dündar Ünal. Han föddes i Turkiet 1930. Utbildade sig till art director och kom till Sverige 1959, där han arbetade på en reklambyrå i Stockholm till 1965. Då förflyttades arbetsplatsen till Helsingborg och ett nybyggt hus på Poppelvägen i Viken blev bostad. Här bildade han familj med hustru Dorrit och en son Eral föddes 1967 och en dotter Gabriella 1970. Under 70-talet inköptes ett hus på Bygatan i Gamla Viken. Här bodde han till sin hastiga död 1999.

Som hobby hade Dündar att bygga modellfartyg av skilda slag, vilka vi på sjöfartsmuseet, genom hustruns och barnens goda minne, fått lov att göra en utställning av.

Han hade förmåga att av uttjänta föremål, kulspetspennor, skruvkorkar m.m. använda dessa till sitt modellbyggen. De som kände honom väl, tror att han på sin brutna svenska skulle kunna berätta många trevliga och humoristiska historier kring modellerna, men tyvärr. Vi får nöja oss med att kunna beskåda dem.

sjof 13
Bild: Bengt Tellström

Vi må ej förglömma en nybyggd modell av danska skonerten KAREN, Marstal, som byggts av vår medarbetare Bengt Tellström, inspirerad av den storslagna namnbrädan från fartyget som vi tidigare förärats.

Samtidigt kan besökaren passa på att se museets egna modeller:

  • Det praktfulla 5-mastade barkskeppet ELSA byggd av Carl Nilsson, Viken
  • En mindre råsegelskonare av samme byggare
  • En annan skonare byggd av tullaren Lennart Karlsson, Viken
  • Finska skolskeppet 4-mast barken FENNIA, nytillkommen gåva
  • En brigg, en dansk fiskebåt och en snipa

Besökaren kan också njuta av vår samling av miniatyr-modeller i skala 1:1250 som idag består av ca 1.000 fartyg omfattande örlogs-, passagerar- och handelsfartyg från ett flertal länder.

Dessutom finns ett skärmställ med ett 60-tal kopior av gamla vykort och foton från Viken, uppförstorade till A-4 format.

Årets sommarutställning 2011 på Vikens Sjöfartsmuseum har som rubrik ”Skeppsbyggeri i Viken genom tiderna”. En förteckning av samtliga kända skepps- och båtbyggare finns tillgänglig med uppgift om deras byggnationer. Likaså över kända fartygsbyggen såväl kronologiskt som alfabetiskt. Ett skärmställ visar nytillkomna foton av fartyg som byggts på orten. En modell av en tullbåt, ursprungligen byggd 1914 i Viken, har vi fatt låna till utställningen. Modellen är byggnad av tullaren Lennart Karlsson, Viken.

sjof 13
Bild: Olle Bogren

Dessutom har vi fått äran att ställa ut ett antal alster av den kände modellbyggaren och träsnidaren Kurt Sandgren, Jonstorp, som delvis tagit fasta på temat skeppsbyggeri. En nybyggd öresundssnipa är blickfång i montern. Den halvdäckade snipan har sitt ursprung från Råå, men snarlika sådana byggdes även i Viken.
Några utskurna gubbar timrar på ett båtskrov. Några andra sågar timmer på gammaldags vis. Några skeppare och fiskare samtalar i hamnen. Ett fiskarepar kommer körande med sin rullebör. Och ljugarebänken har också fått sin tolkning. Det finns en oerhörd charm i dessa med konstnärlig finess utsnidade figurer.

sjof 13
Bild: Olle Bogren

Inom konstens ramar har vi också fått tillgång till ett antal akvareller med Viken-motiv gjorda av Lars-Goran Klintberg, Höganäs. Han har sina rötter i Viken. Fadern var sjökapten, farfar var mästerlots, farfars far var skeppare och farfars farfar var fiskare och båtskeppare. Motiven har han lånat från gamla vykort och satt sin egen prägel på utförandet, gjort med kärlek och omsorg. Väl värda att uppmärksammas.

sjof 13
Bild: Olle Bogren

Förutom vad som ovan nämnts finns en monter med gamla skeppsmodeller av olika storlekar gjorda av Viken-bor. Montern domineras av det legendariska klipperskeppet THERMOPYLE, som iståndsatts av vår egen medarbetare Bengt Tellström.

I övrigt är museet fyllt av tavlor och prylar av allehandra slag med anknytning till sjöfart och fiske.
Välkommen till en rundtur i våra lokaler som erinrar om den tid då Viken var en fiske- och sjöfartsby.

Årets sommarutställning 2012 avviker något från det traditionella temat sjöfart och fiske som är normalt för Vikens Sjöfartsmuseum.
Vi vill hylla Viken-bon Gustav Arne som avled i augusti 2011.
G Arne som konstnär har tidigare i år uppmärksammats på Höganäs Museum, medan vi förutom hans konstnärskap vill framhålla andra egenskaper som privatperson.

sjof 13
Bild: Olle Bogren

År 1957 var Gustav Arne med och bildade Vikens Sjöfartsmuseum och var en drivande kraft anskaffandet av styrhytten ERIKSBORG, som under flera årtionden var Vikens Sjöfartsmuseum, där han också var styrelseledamot. Han var också verksam i ett flertal kulturorganisationer i Viken och skänkte tavlor till dessa för att stödja deras verksamhet.
Gustav Arne hade ett utsökt sinne för gamla ting, sköna prylar och kuriosa, som tog sig uttryck i inköp på auktioner och antikvariat.
Genom familjen har vi fått tillgång till omväxlande föremål ur hans kvarlåtenskap, som vi gjort en sevärd utställning av.
Ur hans enorma samling av vettar/sjöfågelsattrapper har vi fått tillgång till ett 20-tal sådana, som vi placerat i en av våra montrar, tillsammans med en tavla med vettar, målad av G Arne. Ett antal av hans samling av fågelburar, några i miniatyr, finns också till beskådning. Gustav Arne var fågelälskare och hade många exotiska fåglar såväl inom- som utomhus.
Några fartygsmodeller ur hans samling finns också utställda, en av dessa även förevigad på en tavla.
Tre stycken fisketråg ingår också i utställningen, som är behandlade och målade av G Arne.
Ett skärmställ med sex avdelningar kompletterar montrarna. Här finns foton, text och tidningsklipp om kulturmänniskan, samlaren, familjen, husägaren och seglaren Gustav Arne.

sjof 13
Bild: Olle Bogren

Förutom Gustav Arnes minnesutställning finns mycket annat att beskåda på vårt museum. Fartygsmodeller, skutetavlor, skeppstillbehör, souvenirer, sjömansarbeten, fiskedon, dokumentation om Viken m.m.

Välkommen på ett besök, vi har ingen entreavgift, men tar gärna emot en frivillig penninggåva.
Museet håller sommaröppet från den 25 juni till den 12 augusti mellan kl 14.00 – 17-00.
Andra tidpunkter kan arrangeras.

invigningen av utställningen
(Foto: Olle Bogren)

Årets temautställning visade de danska judarnas flykt över Öresund 1943. Temat intresserade många. Antalet besökare var betydligt större än tidigare år. Många kom till Sjöfartsmuseet just för att besöka temautställningen, som invigdes den 23 juni av Rikdagsledamot Tina Acketoft och chefen för det Danska Marina Hemvärnet, kommendör Jens Walther.

Sjöfartsmuséet
(Foto: Olle Bogren)

Utöver temautställningen hade Sjöfartsmuseet av Christer Fournstedt fått låna fem stora modeller, främst skolskeppet Danmark och tremastskonaren Meta.

Dessutom mottog museet som gåva en fin modell av danska fiskekuttern Haabet.

Museet är nu stängt fram till sommaren 2014, då vi återkommer med en ny temautställning.

Årets temautställning finns dock kvar tills vidare. Vi har därför möjlighet att öppna museet för intresserade och grupper. Vänd er till museets styrelse – se telefonnummer nedan.

En särskild broschyr har gjorts och kan laddas ned här

Sjöfartsmuséet
(Foto: Olle Bogren)

Modell av danska fiskekuttern HAABET, som byggdes 1888 på Janne Hagermans Varv i Viken och levererades till danska fiskare i Liseleje. Modellen är byggd av Vikenborna Lars Karlsson och Bengt Tellström, som 2013 skänkte modellen till Vikens Sjöfartsmuseum.

De danska judarnas flykt över Öresund 1943. Miniutställning (PDF fil)

Välkommen på ett besök, vi har ingen entreavgift, men tar gärna emot en frivillig penninggåva.
Museet håller sommaröppet från den 25 juni till den 12 augusti mellan kl 14.00 – 17-00.
Andra tidpunkter kan arrangeras.

Sjömansarbeten – och sjömanskost
i samarbete med Galejan.
Galejan serverar sjömanskost söndagar kl 13.00-17.00. Besökare till sjöfartsmuseet får 10% rabatt på maten. Välkomna!

sjof 13

sjof 13

sjof 13

sjof 13

Foto: Olle Bogren

Årets temautställning handlar om fisket förr i Öresund

Kullabygdens orter var förr i tiden i stort sett beroende av inkomsterna från fisket. Fisket kunde säsongmässigt vara varierande. Periodvis fanns mycket fisk, men ibland slog fisket slint så att det knappt räckte till att ge den egna familjen mat.

Utställningen är en hyllning till dessa fiskare. Utställningen visar äldre fiskeredskap som garn eller nät för att snärja fisken, samt fasta instängningsredskap som ryssjor. Dessutom visas krokredskap av olika slag. Utställningen ger även information om vilka fiskar som normalt finns i Öresund samt vilka tidpunkter som respektive fiskslag kommer till området.

Förutom temautställningen visas vår fasta utställning där bl.a. föremål från Barkskeppet Jolani utökats och fått en annan placering.

ÖPPETTIDER 2016

    

Juli-aug

2/7-14/8 Lördagar & söndagar

14.00-17.00

Sjöfartsmuseet öppet

För besök andra tider utöver våra öppettider, ring:
042-23 62 22, eller 23 77 66.
Gratis entré

Sjöfartsmuséet
(Foto: Olle Bogren)

Modell av danska fiskekuttern HAABET, som byggdes 1888 på Janne Hagermans Varv i Viken och levererades till danska fiskare i Liseleje. Modellen är byggd av Vikenborna Lars Karlsson och Bengt Tellström, som 2013 skänkte modellen till Vikens Sjöfartsmuseum.
Sjöfartsmuseet

(Foto: Olle Bogren)

Vikens hamn

Hamnen, byns ansikte och puls, bestod enligt Cöpingers charta av tvenne stenbroar. Den norra brons yttersta del slutar vid ungefär gamla fiskhallen och den södra vid varvet.

Hamnfrågan var under många år, ja kanske sekler, ett mycket stort problem och önskemål. På 1850 – 1860 talen började byggandet av ny hamn ta form. enligt handlingar kostnadsberäknades hamnbygget till 14.332 Riksmynt riksdaler och summan skulle täcka kostnaderna för anläggandet av en 6 fot djup båthamn vid Wikens fiskeläge. Av denna summa var 1316 Rksd riksmynt avsedda för sjöskador, tillsyn och oförudsedda utgifter.

Kostnadsberäkningen med åtföljande arbetsbeskrivning och ritning var utförd av majoren i södra väg & vattenbyggnadsdistriktet, W Gagnaer i augusti 1865. Vid granskning av chefen för södra distriktet And Remmer, dagtecknad den 18 juni 1866, höjdes summan till 15.000 Riksmynt riksdaler. Detta gillades av Kongl Majestät som genom nådigt brev av den 30 november 1866 undertecknat av  Otto Modig och W Leijonankargav klartecken för bygget. Hamnen blev 192.330 kvadratfot stor med ca 1000 fot löpande kajer. Den innehöll bl.a. två kistor, 6 fot höga, 16 fot breda och 36 fot långa av 8 x 8 tums timmer, 500 qb fot* sjösten m.m. Hamnbygget som blev gediget utfört genom utbyggnad utanför dåvarande strandlinje, kom att bli en av norra Öresunds bästa hamnar ur angöringssynpunkt vid hårt väder. Den har senare byggts ut vid några tillfällen.

Troligen var det 1894 som norra hamnpiren förlängdes och fick hamnfyr med fotogenlampa.

När man hade hamnen färdigbyggd, måste man göra en mindre träutbyggnad i hamninloppet, för att förhindra sanddrift. det var denna utbyggnad som sedan i folkmun kallades Gagners näsa.

Sanden och tången som kommer utifrån havet har alltid varit ett problem. Vid ett tillfälle muddrade man bort 1796 kubikfamnar sand från hamnbasängen. Man anlade också ett s.k. såll av stenar norr om hamnen; den s.k. surhålan, som visserligen kunde lukta vid varm sommarväder., men som hade en viktig uppgift. När Höganäs kommun lade igen hålan blev sandflykten i hamnen värre.

Tången rensade man upp med en speciell gaffel. Tången blev sedan gödsel hos bönder och trädgårdsmästare.

I slutet av 1920-talet var hamnen i ett bedrövligt skick med uppruttnade hammarband och sönderrasade kajer. Efter ansökan från kommunen, beviljade konungen medel till omfattande reparation- och ombyggnadsarbeten. Kommunen fick bisträcka med 10 % av kostnaderna.

Allt trä i hammarband, kajer och övrigt ersattes med cement och järn. Hamnen blev färdig efter ombyggnad 1933 – 1934 och fick då sitt nuvarande utseende.

Källa: VIKEN förr och nu

*En kubikfot är likvärdig med cirka 0,02831685 kubikmeter, eller 28,3169 liter.

Svinbådan

De första egentliga fyrplatserna i vårt land anlades på västkusten och i Sundet. Kullens fyr anlades 1561.

Världens första fyrskepp kom 1731 i England utanför Thames mynning. Danskarna la ut fyrskeppet Drogden 1838. Första svenska fyrskepp var Falsterbo Rev 1844.

Fyrskeppet Svinbådan utlades första gången 1866. Det var fyrskepp Nr 7 Vulkan som låg utanför Viken i fyra år. 1870 kom fyrskeppet Nr 8 som fick namnet Svinbådan. Hon låg på platsen till 1877 då hon ersattes av Nr 14 med samma namn. Slutligen kom fyrskepp Nr 17 Svinbådan som låg utanför Viken från 1894 till 1960, då fyrskeppen ersattes av fasta s k kassunfyrar.

Svinbådans fyrskepp skilde sig från de flesta övriga genom att det var större. Dels låg hon mycket nära kusten, dels fanns det plats för lotsar ombord.

Svinbådans fyrskepp Nr 17 var ca 35 meter långt och 7 meter brett och hade från början två höga master med fyrljus som eldades med fotogen. Dessutom fanns en stor klocka, ångsiren och två små kanoner som man kunde skjuta smällare med för att varna fartyg som var ur kurs. Masterna ersattes senare av ett kraftigt fyrtorn. Fyrskeppet hölls på plats med tre stora ankare med en över hundra meter lång grov kätting. Det fanns en liten ångpanna som drev ångmaskinen och gav värme.

Fyrskepp i Östersjön och Nordsjön

Svinbådan på väg för egen maskin

Svinbådan i svår sjö

 

Ombord

Besättningen 1946

Besättningen bestod av tio man. Av dessa var normalt åtta ombord. Två hade semester. Alla tjänstgjorde i nio månader och hade semester i sammanlagt tre månader. Alla bodde ombord. Minst två var alltid i vakttjänst dygnet runt. Förutom att observera fartygstrafiken mättes vindstyrkan och strömhastigheten och tog vattenprover på botten. Allt rapporterades till SMHI.

Förutom fyrvaktarpersonalen fanns normalt två lotsar ombord. Fyrskeppets personal rodde ut lotsarna till fartygen. 1920 fick man en motorbåt.

Hela den tjänstgörande besättningen på Svinbådan är samlad på däck för fotografering. Längst till vänster vid maskintelegrafen står fyr-mästaren själv, Elof Justus Glifberg, som nyligen har tillträtt befattningen efter att ha varit fyrvaktare – styrman sedan 1934. I främre raden till höger om Glifberg står styr-mannen Olle Oltin från Viken. Lutad mot nakterhuset ser vi fyrvaktaren Anders Bengtsson från Lerberget. Mannen längst ut till höger kan möjligtvis vara E. B. Ternström från Karlshamn. Övriga har varit svåra att namnge.

Glifberg innehade befattningen som fyrmästare till 1957, då han avgick med pension. Han efterträddes av Alfred Knafve som tf fyrmästare. Svinbådans sista fyrmästare blev Gustav Martinsson,

som fick föra befälet då Svinbådan den 5 oktober för alltid lämnade sin station.                                                       

Foto från John Oltin.

Fyrmästare Elof Justus Glifberg tar långkikaren till hjälp. Foto från John Oltin

Anders Widén vid Svinbådans AGA-spis

Se mer om Svinbådan på här »

Lagaren efter omyggnad till segelfartyg.

Svinbådans fyrskepp Nr 17 användes efter att det slutat som fyrskepp några år av Sjöfarts-verket som verkstadsfartyg med namnet Lagaren.

1969 såldes Lagaren till Stiftelsen Birkagården i Stockholm som 1988 sålde fartyget till Stiftelsen Skeppsholmsgården i Stockholm. Under denna tid byggdes fartyget om till tvåmastat segelfartyg.

2009 såldes Lagaren till USA.

Fyrtornet står i Göteborg

Svinbådans fyr

Fyren byggdes i Lysekil och placerades utanför Viken 1960.

Fyren är 25 meter hög. Där den står är det 14 meter djupt. Från början fanns en kabel från land till fyren men den fungerar inte längre. I stället står en solcellsdriven fyr på helikopterplattan, vilket gör att inga helikoptrar kan landa på fyren. Inte heller mistluren fungerar längre.

Mercy Ships

Vikens Sjöfartsmuseum visar varje år en ny temautställning. Vanligtvis har utställningarna en direkt koppling till sjöfart och Viken. 2017 handlade utställningen om fyrskeppet

Svinbådan”. I år kommer vi att visa en utställning som handlar om ett fartyg som saknar lokal anknytning.

Mercy Ship är en internationell hjälporganisation som driver ett mycket speciellt fartyg.

Africa Mercy är världens största civila sjukhusfartyg.

Fem miljarder människor saknar tillgång till säker kirurgi. Fler människor dör i brist på kirurgi än antalet människor som sammantaget dör i HIV, malaria och TBC. Av 313 miljoner operationer som görs varje år i världen, görs bara 5 % i de fattigaste länderna där mer än 30 % av världens befolkning bor.

I Afrika är barnadödligheten stor. Av 1000 födslar dör 90 barn före sin femårsdag. Det är cirka sju gånger fler jämfört med Europa där 12 barn per 1000 födslar dör före fem års ålder.

Ombord på Afrika Mercy erbjuds patienterna förutom olika typer av kirurgi, även tandvård och andra typer av sjukvård. All vård är gratis för patienterna. Ombord arbetar över 400 volontärer. Läkare, sjuksköterskor, tandläkare, tekniker, sjömän etc. De får ingen lön och betalar dessutom för sin resa och uppehället ombord. Varje år kommer några i besättningen från Sverige.

Fartygets besättning utbildar också sjukvårdspersonal i de länder fartyget besöker. Under åren har också flera sjukvårdskliniker byggts upp som lämnas kvar när Africa Mercy reser vidare till nya hamnar.

Många sjukdomar kan förebyggas med hälsosam mat. Därför genomför personal från Mercy Ships kurser i effektivare och miljöanpassat jordbruk. Målet är en bättre avkastning och förbättrad hälsa för bönderna, deras familjer och samhällen.

75 procent av världens befolkning bor i eller i närheten av en hamnstad. Därför når Mercy Ships många behövande i Afrikas hamnar. Just nu ligger Africa Mercy i Douala i Kamerun. Sedan starten 1978 har över 2,5 miljoner människor fått hjälp. Mercy Ships ger hopp och läkedom till de fattigaste och förändrar livet både för individer och nationer.

Verksamheten bygger – förutom på volontärernas insatser ombord – på gåvor och frivilliga bidrag.

Därför hoppas vi på Vikens Sjöfartsmuseum att genom denna utställning kunna bidra till Mercy Ships angelägna och effektiva hjälpverksamhet i Afrika. Mercy Ships kommer med hopp och läkedom!

Gå gärna in på http://mercyships.se och läs mer om Mercy Ships verksamhet.

Välkomna till Vikens Sjöfartsmuseum. Vi öppnar den 29 juni och har öppet fredagar, lördagar och söndagar till och med den 19 augusti. Alla dagar mellan kl 13 och 16. Vikendagarna den 28 och 29 juli öppnar vi redan kl 10.

Lars Reuter ordförande