Eftersom möllan kräver ständiga reparationer, behövs frivilliga bidrag.
Skänk gärna en slant till möllan via Bankgiro 5817- 4038
Berättare Hans Alfredssson, Fd. mjölnaren Arthur Gustavsson, Ambassadör Gunnar Jarring, Rekvisita & fakta Christer Malmström, Musik Lars Tunberg, Manus Foto och regi Willy Bandhold
Guider finns på plats som kan berätta om möllans historia och visa hur man malde mjöl för i tiden. Säd mals varje söndag och all mjöl som mals kan köpas på plats.
1925 fanns fortfarande 21 möllor som malde mjöl i Kullabygden. 12 finns bevarade. Här är berättelsen om Sophiamöllan i Viken som invigdes 1838 och malde för vind ända till 1940.
Vi arrangerar gärna visningar vid andra tillfällen för privata sällskap, skolklasser, turistgrupper mm.
Kontakta Bo Altinius, tel 070-867 59 16
Stiftelsen Sophiamöllan
Ordförande Bo Altinius, tel 070-867 59 16
BG 5817 – 4038
Möllans magasinsdel “Östra Magasinet” är inredd som en sammanträdes- eller samkvämslokal med plats för 30 personer. Den separata köksdelen är inredd med spis/ugn, kyl/frys samt kaffebryggare.
För visning och uthyrning v.g. kontakta
Lars Hulthén, tel 0733-745064
Sophiamöllan i Viken är en vädermölla av holländsk typ och stod klar för invigning 1838. Byggherre var den danskfödde sjökaptenen Nils Peter Nielsen-Lindberg.
Möllan byggdes för att möta ett utvecklat jordbruks krav på stor förmalningskapacitet.
Kvarnens vingar snurrade ett gott stycke in på 1900-talet tills ny teknik med ång- eller eldrift gjorde de gamla vinddrivna hättekvarnarna överflödiga. Idag förvaltas kvarnen av Stiftelsen Sophiamöllan, vilket säkrar Vikens karaktäristiska silhuett för framtiden.
Hur kom det sig då att Sophiamöllan byggdes? Ja, det var i själva verket av behovet påkallat. Det var inte så att man saknade en mölla i, eller som man på den tiden sa, på Viken. Det fanns en vädermölla, en då rätt sliten “stabbamölla”, nere på strandängarna strax norr om den gamla byn. Den hade man använt i ett par hundra år. Men då, som nu, levde man i förändringarnas tid då det jordbrukande folkets odlingar på få årtionden ändrat karaktär. Skånes jord hade skiftats till större sammanhängande stycken vilket gav en effektivare drift med betydligt större avkastning än tidigare.
Den gamla möllan, som bara hade en malsten, kunde helt enkelt inte svälja den ökade spannmålsproduktionen i trakten och bönderna önskade därför ökad service, för att nu uttrycka sig i moderna termer. Säkert var det både spännande och en stor händelse i byn den dag i april månad 1837 då “Synerätten” från Luggude tingsrätt med häradshövding och lagman i spetsen för ett följe av nämndemän besökte Viken för att avgöra om den unge och driftige skepparen i handelsflottan Niels Petter Nielsen-Lindberg,
och den var undertecknad av i stort sett alla manliga bybor och dessutom försedd med kommentarer och synpunkter till varför man önskade en ny mölla. Synerätten gjorde beräkningar på hur mycket säd som behövde malas och ställde det i relation till en ny möllas kapacitet. En ny mölla med två par malstenar på 11 à 12 spann skulle täcka behovet och eftersom en placering på Lindbergs ägor ovan hamnen skulle ge utmärkt vindfång för möllevingarna tillstyrkte man utan tvekan bygget. Året därpå 1838 stod möllan färdig att tas i bruk.
Sophiamöllans byggherre N.P. Lindberg föddes i Hornbeck, men hans mor var skånska och kom från Domsten. Han hade gift sig med sin morbror Olof Jönsson-Lindbergs fosterdotter och hade genom henne ärvt flera tomter i Viken, och det var på en av dem som mölla och möllegård byggdes. Så följde generationer av kvarnägare och möllare.
Sophia övertogs av sonen Olof Lindberg, som skötte gården och drev möllan fram till sin död 1871. En rad möllare skötte driften fram till Anton Gustafsson som med söner drev möllan till 1940. Därefter tog Skånska Lantmännens Lokalförening över skötseln av möllan.
1943 bildades Föreningen Vikens Kulturminnen, vilken hade till uppgift att värna om den gamla möllans fortsatta existens. Man samlade in pengar och kunde på så sätt finansiera reparationer av omgången och förse möllan med nya vingar. Inget är förstås beständigt och 1959 byggdes den då ruttnande omgången helt om och 1964 kom ny axel och nya vingar i furu på plats. Men det skulle dröja fram till 1983 innan de påseglade vingarna i god vind åter kunde göra sina svepande rundor. Detta hade alltså inte hänt sedan 1940.
1991 överlät Skånska Lantmännens Lokalförening Sophiamöllan, som då helt hade tagits ur drift, till Föreningen Vikens Kulturminnen. Höganäs Kommun hade avsatt vissa medel till möllans renovering och med hjälp av ytterligare gåvor och insamlade medel bland byborna kom därefter en mer omfattande restaurering till stånd som slutfördes 1998. 1991 bildades Stiftelsen Sophiamöllan som nu ansvarar för drift och underhåll av möllan. Sedan dess har det skett löpande underhåll och under de senaste åren har möllan 2022 fått nya vingar och under 2024 reparerades skrået i höjd med holmgången genom byte av stickor.
Eftersom möllan kräver ständiga reparationer, behövs frivilliga bidrag.
Skänk gärna en slant till möllan via Bankgiro 5817- 4038