logo

na
 V K B
na
 Paul Jönska Gården
na
 Sophiamöllan
na
 Sjöfartsmuseet
na
na
na
na
na
 Valborgsbålet
na
 Nationaldagen
na
 Vikenfesten
na
 Byaluren
na
na
na
na
na
 Viken Aktuellt
na
 Vikenpromenader
na
 Kort m.m.
na
 Länkar
na
 Hem
na

Byaluren 33


Byaluren 33 Byaluren 33


Utdrag ur en del artiklar


Våra flygande vänner i Viken
av Katarina Trohammar
Foton: Steve Dahlfors och Olle Bogren

Intresset för fåglar ökar ständigt i Sverige. Från att tidigare ha varit en smått nördig sysselsättning för ett fåtal, samlas idag tusentals människor runt till exempel Hornborgasjön för att beskåda det makalösa skådespelet när över 16.000 tranor rastar där på våren.


Öland och Falsterbo har också massor av besökare när fåglarna förflyttar sig vår och höst. Det ordnas fågelskådningar på många platser i Sverige, bland annat på Fredriksdal, som lockar många utrustade med kikare och kameror, ivriga att lära mer. Men även i vår lilla by händer det massor i vår rika fågelvärld under hela året, och kanske kan det vara intressant för Byalurens läsare att få veta vad vi kan få se här i Viken.

Inför min artikel träffar jag Christer Sjögren, inbiten ornitolog, vid familjens köksbord i huset på Bygatan.
Christer (veterinär, professor och läkemedelsforskare för flera världskända företag) vet allt om fåglar och då menar jag verkligen ALLT!
Inte bara kan han identifiera vilken fågel som helst på utseendet, utan han kan artbestämma utifrån varje fågels läte.
Varje "jupp, schrryt, zipp, tji, tji, tji, tji ..." (beskrivningar hämtade från en fågelbok!) som hörs från fåglar i buskar och träd, fixar Christer med lätthet.


Byaluren 33
Koltrasten. Foto: Steve Dahlfors


Tidigt intresse för fåglar
Christers fågelintresse startade redan i tonåren i Falköping och målet var att lära sig allt om alla fåglar. Han är ingen artjägare som reser miltals för att en ovanlig fågel skådats någonstans i Sverige, utan han njuter av återseendets glädje varje år och den mångfald naturen bjuder på här och nu.
Men det är klart att får han syn på en verklig raritet stiger adrenalinnivån. Flera gånger varje år är han och hustrun Christina ute och fågelskådar, plus att de alltid har koll på vad som händer i trädgården. Efter att ha intervjuat honom känner jag mig sålunda mogen att förmedla mina egna iakttagelser och funderingar.


Vinter och Vår i Viken

I trädgårdarna
En av våra mest kända övervintrande fåglar är Koltrasten. Min egen erfarenhet är att den verkar flytta in i en trädgård och bosätta sig där. Vår trädgård verkar vara extra poppis med flera fågelbad och tät grönska att bygga bo i. Dessutom serveras mat när det är kallt. Vissa bistra morgnar den gångna vintern har det suttit minst 5 huttrande, bollformade koltrastar och väntat på frukost. Den underbara sången från hanarna under våren slår det mesta.

Bergfinken är egentligen bofast i Norrland men har sökt sig söderut för att finna föda. I år räknar man med mer än en miljon fåglar som övervintrar i våra trakter. Den har en orange/rostbeige färg på bröstet med vingband i vitt och vitt även på gumpen. Det har aldrig varit så många bergfinkar runt fågelbordet som i år. Eller rättare sagt under fågelbordet. Älsklingsrätten är annars bokollon.

Sädesärlan är en vanlig fågel i våra städer och även längs stranden. Den tycker om öppna ytor, men kommer ofta till min trädgård för att dricka vatten och bada i dammen. Den övervintrar sällan hos oss.


Bergfinken
Bergfinken

Blåmesen
Blåmesen

Grönfinken
Grönfinken

Gärdsmygen
Gärdsmygen


Gransångaren
Gransångaren

Tofsvipan
Tofsvipan

Strandskatan
Strandskatan

Bläsanden
Bläsanden


Foto: Steve Dahlfors


Runt fågelbordet
En av de vanligaste fåglarna runt fågelborden i Viken är Talgoxen. Denna tuffa lilla pippi kan bli mycket tam. På Fredriksdal har jag träffat talgoxar som hängt upp och ned i gren ovanför mitt huvud för att tigga godbitar. Redan i januari kan man soliga dagar höra talgoxen sjunga. Den gillar oljerika frön och talgbollar – det hörs på namnet - men smaskar i sig larver och andra smådjur under häckningstiden. Honan har ett smalare svart band utmed bröstet än hanen. Den har invandrat till Sverige i stor skala bland annat från Ryssland.

Bofinken är en av våra vanligaste fåglar och hanen känns lätt igen på det vackra rostrosa bröstet. Honan är lite mer oansenlig, men både hane och hona har vita band på vingarna. Den flyttar, ofta tillsammans med kompisen bergfinken, till sydliga trakter i oktober och kommer tillbaka i mars. Bofinkar som övervintrar i Sverige är oftast hanar.

Blåmesen, som i våra trakter övervintrar, är en riktig liten sötnos med sina fina färger och den lilla blå punkfrisyren på huvudet. Den är liten och har en kort knubbig kropp. Benen är mycket starka vilket gör att den kan klänga sig fast som en akrobat vid kvistar och undersidan av grenar. Detta är en fågel som nästan alla känner igen. Den häckar gärna i våra trädgårdar och är en trägen gäst vid fågelborden. Sången är enkel, men ljuvligt silverklar och med många variationer.

Grönfinken har mer eller mindre tvingats in till våra trädgårdar och fågelbord eftersom moderna odlingsmetoder lämnar alltför lite frö kvar på åkrarna. Grönfinkarna är tuffa och knuffar ofta bort blåmesar och talgoxar från matbordet.

Gråsparven minskar dramatisk i Sverige – varför vet ingen riktigt. Den har alltid hållit sig nära människor och ibland upplevts som en riktig plåga när den propsar på att få smaka på ditt fikabröd. Den föredrar byar, torg, parker och trädgårdar. I Skåne kallas den "pjodd" – ett samlingsnamn för diverse sparvar och finkar.

Rödhaken är en riktig ensamvarg men kommer ofta på besök i trädgården och pickar lite på marken runt fågelbordet. Det är en otroligt söt liten fågel med sitt vackra röda bröst och duniga grå fjädrar. Den sjunger på hösten då de flesta andra arter är tysta. Rödhakar är kända för att placera sina bon på de mest mystiska ställen, från gamla brevlådor till en tom burk i ett dike.


Mer eller mindre sällsynta
Gärdsmygen är en liten kär besökare i trädgården på jakt efter en och annan spindel bland travar av gamla blomkrukor och trädgårdsredskap. Hur kall vintern än är bryr den sig inte om godbitarna på fågelbordet. Gärdsmygen är ännu mindre än blåmesen med rostbrun färg och kort stjärt som är uppåtriktad.

Rödstjärten kom på oväntat besök i min trädgård för första gången i september. Den anländer hit i april. Jag slog upp den i fågelboken och den förekommer i hela Sverige. Vacker var den när den lyfte och den röda stjärten syntes i all sin prakt. Häckar gärna i holkar.

Ett annat oväntat besök var en flock Sidensvansar som plockade bär i ett träd under hösten. Det kändes exotiskt att ha denna färgstarka fågel i min egen trädgård på bara några meters håll. Sidensvansen är en gäst från nordliga breddgrader.

Gransångaren kommer rätt tidigt på våren. Den är liten, slank och grönaktig och väldigt lik Lövsångaren, som är Sveriges vanligaste fågel.

Experterna säger att Gransångarens sång översatt till svenska låter som "sill salt salt sill ..."
Hägern ses ofta vid fälten runt Välinge Innovation men en dag i våras stod den till knäna i min damm för att fånga någon av alla våra fiskar. Det lyckades inte den här gången men fiskarna var traumatiserade i veckor. Vi spände tunna nylontrådar över dammen och det hjälpte verkligen.

Tofsvipan trivs på alla jordbruksmarker, som öppen betesmark och plöjda åkrar, och runt om Vikens Ry finns det massor. Vipan är ett välkommet vårtecken.


Vanliga men oftast inga favoriter
Skator är svåra på att ta koltrastungar, Råkor skränar så man kan bli tokig.
Kråkor och Kajor finns det rikligt av men de ska ju också leva. Duvorna vankar omkring och smutsar ned, men egentligen är de väldigt vackra. Hussvalorna är fenomenala flygare, men det är inte kul när de bygger bo under taknocken ovanför en nyuppsatt markis.


Sandkullen

Vi har den stora turen att bo bredvid Sandkullen och har även en liten allmänning framför huset och det är fantastiskt vad denna lilla bit av mer "vild" natur kan bidra till fågellivet. Många fåglar av olika slag håller till här och ibland kommer de pilande och tar en slurk vatten i vår damm. Många år bodde där ett fasanpar, näktergalen sjöng och en dag tassade en räv förbi på allmänningen.
Sandkullen är favoritplats för den vackra Björktrasten som gör täta utflykter till allmänningen för att hitta mask. Den har ett väldigt speciellt läte som är en blandning av skrockande, gnisslande och visslande. Den övervintrar ofta i södra Sverige.


Längs stranden
Det är många av oss Vikenbor som går längs stranden och njuter av vår unika kustremsa med dess rika fågelliv. Om man orkar ta sig ända bort till Gråläge kan man se Havsörnen ute på revet en kall vinterdag. Där sitter den och väntar på att hugga en and som kanske ser lite hängig ut.
Här finns också Skarvar, vars antal växer år från år och som tar mängder av fisk, vilket drabbar både andra fåglar, sälar och även fiskare. Det lokala namnet är "Ålakråga".


Byaluren 33
Foto: Olle Bogren


I Kina har jag sett dem användas som fiskeredskap. De får en snara runt halsen, slängs i vattnet, fångar en fisk, halas upp och sedan kläms den åt runt halsen och fisken kommer upp. Grymt men effektivt.

Strandskatan med sina röda ben har många säkert sett, Skrattmåsen med sitt bruna huvud är vanlig.

Knölsvanen, som har röd näbb och ett vinande läte från vingarna när den flyger, häckar här medan Sångsvanen, som har en gul näbb och ett mycket melodiöst och vackert läte, rastar och sträcker förbi.

Rödbenan har ett typiskt läte som låter lite som "tjut, tjut, tjut ..." och den är lätt att känna igen med sina röda ben.

Bläsanden, mörkbrun i färgen, samlas i stora flockar och fyller luften med skarpa, gälla visslingar.

Gräsanden, kanske den mest välkända av änderna, och kanske även den vackraste av alla vildfåglar kvackar och vänder upp stjärten när de letar efter föda.

På stranden kan man också få syn på Strandpipare, med sina svarta och vita teckningar på huvud och bröst. De häckar på grus eller sand, och är ständigt oroliga att någon mås skall ta deras ungar.


Fågelsträck och Rovfåglar
I april kan vi se Ejdern som i tusental flyger runt Skåne vattenvägen för att komma till ostkusten för att häcka. Det vore genare att ta landvägen kan man tycka, men det anser inte Ejdern. Ofta ser vi också formationer av Kanadagäss, en inplanterad fågel som ökar oroväckande.
I mars kommer sträck av Tranor på väg mot Hornborgarsjön. Rovfåglar sträcker i backen upp mot Christinelund.
Tornfalken är stationär mellan Gråläge och Viken och står ofta och ryttlar över åkrarna i jakt på en saftig mus. Den stora, bruna Ormvråken sitter lugnt på en stolpe och väntar på sin lunch i form av ett överkört djur.



Byaluren 33
Foto: Olle Bogren


Klipska Vikenmåsar!

Nedanför norra delen av Vikens golfbana ligger inbäddat i strandrågen ett "Per Albin-linjen-fort". På det platta betongtaket ligger det alltid mycket krossade blåmusselskal.
Varför det? Jo, det är så att måsarna letar upp levande blåmusslor i strandkanten, fångar dom och tar dem med på en flygtur upp över det hårda fortet där dom släpps ner och skalet krossas i fallet mot betongen.
Muskeln som smakar godis, även för måsar, blottas och Voila, lunchen serverad!! Inte dumt uträknat.
Enligt en i närheten boende vän har detta sätt att komma åt godiset ökat markant de senaste åren.
Olle Bogren



Tryck på den Byalur du önskar läsa

1  2  3 - 4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  29  30  31  32  34  35  36  37  38  39