logo

na
 V K B
na
 Paul Jönska Gården
na
 Sophiamöllan
na
 Sjöfartsmuseet
na
na
na
na
na
 Valborgsbålet
na
 Nationaldagen
na
 Vikenfesten
na
 Byaluren
na
na
na
na
na
 Viken Aktuellt
na
 Vikenpromenader
na
 Kort m.m.
na
 Länkar
na
 Hem
na

Byaluren 27


Byaluren 27 Byaluren 27

Recept Pizza Prego Recept Pizza Prego


Utdrag ur en del artiklar


"Kockarna" och "Kockska gården"
av Bertil Lindfors och Stig Ewaldson


Vikens Kultur- och Byaförening har fått en större gåva. Bröderna Nils och Malte Kock har genom detta blivit föreningens och därmed Vikens stora välgörare.
Vi vill införa en artikel i Byaluren om dels "Kockapågarna", som bröderna ofta kallades, och deras bakgrund och dels om deras fädernegård – den s.k. "Kockska gården eller "Kockagården" som den också ofta kallas. Inte enbart på grund av donationen utan även för att berätta om människorna som innehaft och brukat jorden och den stora kulturgärning de utfört genom ett livslångt idogt arbete med att förbättra och bygga om den fäderneärvda fyrlängade gården mitt inne i gamla byn och samtidigt vill vi sprida litet kunskap om byns historia.


Testamentet
Nils och Malte Kocks generösa donation riktar sig i första hand till VKB samt dessutom till ett antal föreningar och privatpersoner.
I sitt testamente från 1989 har bröderna bl.a skrivit att medlen som tillfaller Vikens Kultur- minnesförening, dvs. idag Vikens Kultur- och Byaförening ska användas till Vikens förskönande, att iordningställa en plats för rekreation med bänkar och plantering vid Gröna Torg, hamnen eller annan lämplig plats i Viken.
Där skall även placeras ett konstverk med motiv från fiske, sjöfart och lantbruk.
För tillfället arbetar VKB:s styrelses kulturkommitté med detta ansvarsfulla uppdrag och kommer i sinom tid att lägga fram förslag om hur gåvan ska förvaltas.


Byaluren 27
Gårdsinteriör ca, 1909, med Amanda och svärmor Bengta Jönsdotter


Kockska gårdens historia
"Kockska gården" var den östligast bebodda och belägna i den gamla fiskebyn Viken.
På 1600-talet numrerades fiskegårdarna i byn från väster till öster och den "Kockska" tilldelades det högsta numret - nr 56. Det fanns visserligen tomter med högre nummer än den "Kockska" (57-61) och dessa låg än längre öster ut, men de var översandade och öde sedan "urminnes" tider. Namnet man gett gården har samband med att invånarna i den under närmare tre hundra år på ett eller annat sätt har haft anknytning till släkten Kock, en båtsmanssläkt.
Sedan blott 37-årige fiskaren Anders Ericksson på gård nr 56 avlidit år 1700 gifte hans änka Kirsti Nilsdotter om sig med Hans Larsson från Klappe by. När Hans enrollerat sig som båtsman i örlogen tilldelades han namnet Kock - Hans Larsson Kock. Dessvärre blev Kirstis andre make inte heller gammal. Hans Kock avled i den svåra pest som förhärjade Viken sommaren 1711.
Sonen Lars Hansson Kock övertog efterhand skötseln av gården som nu blivit en av de större i byn. På Cöpingers karta från 1737 ser man en trelängad kringbyggd gård med hus i söder, norr och öster. Dessa byggnaders läge på tomten var med små avvikelser ungefär samma som nu. Lars var liksom de flesta manliga invånarna i Viken vid denna tid fiskare, småbonde och enrollerad båtsman. Förutom närmast obligatorisk kålhage och plats för upphängning av fiskegarn vid gården hade han små spridda åkerlotter i det relativt sanka området Nytäppet (idag väster om Vikvalla) öster om byn. Dessutom delade han ålfiskerättigheten med några av grannarna inom ett markerat område vid Viken.
Lars Hansson Kock och hans hustru Boel Svensdotter hade flera barn, bland dem Hans och Sasser. Sasser gifte sig med dottern till granngårdens ägare (nr 55) och övertog den, medan Hans genom giftermål blev ägare till gård nr 51.
Eftersom sönerna på detta sätt redan ordnat det för sig blev det istället Lars Kocks dotter Boel och hennes man Jöns Nilsson som övertog den "Kockska gården". Detta skedde vid mitten av 1760-talet sedan Lars Kock avlidit. Det var inte bara dottern Boel och gården som Jöns Nilsson kom i besittning av utan också namnet. Nu kallade han sig Jöns Nilsson Kock. Paret fick flera barn. Ingen av sönerna överlevde barnaåren och fyra av döttrarna gifte in sig på andra gårdar i Viken.
Sedan Boel år 1811 avlidit på grund av ålderdom, gifte maken och dåvarande fiskaren och byfogden Jöns Kock om sig med änkan Hanna Andersdotter från Småland (Ramkvilla). Med sig till Viken hade hon sin son från första äktenskapet – Peter 24 år.
Liksom styvfadern Jöns antog Peter namnet Kock – Peter Carlsson Kock. Jöns Kock avled 1820 och Peter som då gift sig med Sissa Pålsdotter från Hustofta ägde sedan och skötte gården fram till sin död 1867. Peter ägnade liksom alla tidigare inbyggare sitt liv mest åt fiske. Men fisketraditionen skulle brytas sedan Peter och Sissas son Nils Kock och dennes hustru Bengta Jönsdotter övertagit stället. Nils blev nämligen kustroddare, vilket var benämningen på en lägre tjänsteman inom tullen.


Byaluren 27
Axel (andre man från höger) ombord på lotsbåten VIKEN (omkring 1910)


Byaluren 27
I kålhagen nedanför huset.
Fr. v. far Axel, farmor Bengta, Nils (i dopklänning ?), mor Amanda, Syster Anna-Bengta och grannen Artur Högman (?) Ca 1913


Löste ut syskonen
Nästa släktled på "Kockska gården" blev sonen Axel, som sedan han år 1912 löst ut sina syskon helt och hållet övertog skötseln av den gamla gården. Axel Kock hade som ung ägnat sig åt livet till sjöss, först gått på segelskutor och senare på den nya tidens båtar där han haft tjänst i maskin. Han hamnade slutligen på lotsverkets lotsbåt "Viken" på vilken han stannade till 1912 då han tog definitivt avsked från sjön.
Genom markköp av grannfastigheterna utvidgade Axel de befintliga ägorna borta i Nytäppet, varför det väl för första gången i gårdens historia blev lönsamt att ägna sig åt jordbruk. Efter skiftesreformerna hade den förr så sanka och karga hedmarken öster om byn dikats ut, vilket nu gjorde rationell odling möjlig. Den ursprungliga relativt fattiga fiskebyn hade på många sätt ändrat karaktär under 1800-talet. Vid denna tid fanns det förutom nybyggda skepparegårdar även ett flertal lantgårdar med husdjur inom den gamla byns gränser.
Lantbrukare Axel Kock och hans hustru Amanda, född i Jämshög i Blekinge, hade tre barn – dottern Anna-Bengta och sönerna Nils och Malte Kock. Anna-Bengta gifte sig med ägaren till Vikens varv, Arvid Lydström, medan sönerna förblev ogifta.


Byaluren 27
Familjefoto från 1935.
Fr v. Amanda, Malte, Nils, Anna-Bengta och Axel


Hemma hos mor Amanda
1943 övertog syskonen gården och Nils och Malte fortsatte att arbeta tillsammans med jordbruket.
Efter far Axel Kocks död (1960) sålde storasyster Anna-Bengta sin tredjedel till bröderna. Nils och Malte levde kvar hemma med mor Amanda till hennes frånfälle (1976). Malte hade övertagit de gamla ägorna på Nytäppet och Nils arbetade med allehanda ting, kroppsarbete hade han ägnat sig åt hela livet. Han hjälpte till att gräva för installation av vatten och avlopp i åtskilliga privatbostäder i gamla byn i mitten av femtiotalet.
Då fanns inga små grävmaskiner som kunde gräva inne på gårdarna utan man fick allt gräva för hand. Arbetade gjorde han under många år hos bönder och ibland även i bror Maltes trädgårdsmästeri. Under många år även i Arne Karlssons åkeri. Han bodde hela tiden hemma hos mor Amanda. Malte bodde också hemma, även om han på somrarna tidvis flyttade till sin lilla stuga ute på ägorna på Nytäppet, vilka han övertagit och där han uppfört ett trädgårdsmästeri. Här odlades bl a blomkål, morötter, purjolök mm. på friland och i växthusen tomater och gurkor.
Det hände även att han hyrde ut den lilla stugan några veckor på sommaren.


Byaluren 27
Maltes trädgårdsmästeri och lilla stuga ute på Nytäppet Ca 1955


Försäljning av fädernegården
Efter moderns död levde de två bröderna kvar på gården tills krafterna tröt och när Nils dog (1992) började Malte mer och mer inse att han inte kunde klara att bo kvar ensam med hela underhållet. Utan brodern Nils med vilken han levt i vått och torrt hela livet, blev det ensamt. Och med stigande fastighets- och förmögenhetsskatter kändes det honom för tungt även om han hyrde ut två bostäder i längorna. Han hade redan avyttrat marken, trädgårdsmästeriet och den lilla stugan ute vid Vikvalla. Han beslöt sig för att sälja och började med att sälja sina antikviteter, vilka han samlat under ett långt liv i det privata muséet. Det var inrymt i en av de fyra längorna på Kockagården. Därefter avyttrade han den fäderneärvda gården år 1994. Det var ett stort och svårt steg att ta och Malte led i sitt innersta så till den grad att han därefter endast i undantagsfall tog sig ned till gamla byn från sitt nyinköpta Vikenhus på Norra Hage. Den tiden är förbi, sade han, och nu får man leva på ett annat sätt. Här levde han de sista 14 åren av sitt liv. Till en början var han ännu tillräckligt pigg i kroppen för att arbeta litet. Bland annat hjälpte han till i trädgårdar här och var. Till slut blev han allt svagare och dog den 2 januari 2007, 91 år gammal.


Maltes kulturintresse
I Malte Kocks kvarlåtenskap finns bl.a. en stor mängd äldre handlingar. Det är handlingar som rör den gamla gården, sådant som skatte- och köpebrev, lagfarter, gamla rättegångsprotokoll från 17- och 1800-talen rörande rätten till ålfiske vid Viken osv. Allt sammantaget vittnar om Maltes stora intresse inte bara för "Kockska gårdens" öde genom tiderna, det visar även hans allmänt stora historieintresse. För den som vill veta mer om Vikens förflutna finns det i dessa gamla papper mycket matnyttigt. Handlingarna levandegör och återspeglar i mångt och mycket inte bara den gamla gårdens utan också Vikens historia.


Byaluren 27
Här står Malte på trappan till sitt lilla museum.
Nils skrattar åt någon av Maltes många lustigheter


Humor och livsglädje
Humor var en egenskap Malte besatt. Han berättade gärna livfullt om hur besvärligt det var att vara bonde inne i byn och om våren leda kregen (korna) ut över stora vägen till beteshagarna vid nuvarande Vikvalla. Åtskilliga historier berättade han också från militärlivet, när han som ung flottist gjorde rekryten. Fotboll intresserade alltid Kockapågarna och i synnerhet hur det gick för Vikens IK. De var ständiga åskådare när VIK spelade hemma. Gärna åkte han med såväl på VIKs utflykter som på andra om det så var till Göteborg eller Hamburg. Där skulle han vara med för där var livat och glatt.
"Ah, di goa Kockarna, inte bara Nils och Malte utan även mor Amanda, far Axel och systern Anna-Bengta, allihopa var så snälla och rara" som någon vän till familjen uttryckte det.

Och snälla har de verkligen varit.
Tänk, så mycket pengar till Vikens förskönande!



Tryck på den Byalur du önskar läsa

1  2  3 - 4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39