logo

na
 V K B
na
 Paul Jönska Gården
na
 Sophiamöllan
na
 Sjöfartsmuseet
na
na
na
na
na
 Valborgsbålet
na
 Nationaldagen
na
 Vikenfesten
na
 Byaluren
na
na
na
na
na
 Viken Aktuellt
na
 Vikenpromenader
na
 Kort m.m.
na
 Länkar
na
 Hem
na

Byaluren 25


Byaluren 25 Byaluren 25


Utdrag ur en del artiklar


Det ruskiga nästet i Viken
Vikenreflexer av Stig Ewaldson


Vikens hamn på 1920-talet
Vikens hamn på 1920-talet


Vi föreställer oss gärna ett äldre Viken som en synnerligen stillsam och lugn liten idyll skyddad från allt elände i den omgivande världen. Ett strävsamt folk skötte här året runt sina vardagliga sysslor med fiske, handel och hantverk.

På somrarna bytte byn kostym. Om aftonen mötte man flanerande badgäster. Man hade sköna dagar och kunde lättjefullt lapa sol och bada i havets salta böljor. Flanörerna, som kom från byns pensionat eller från hyrda hus och stugor, styrde nu sina steg mot något av hotellen för middag och kanske umgänge med dans. Fanns det verkligen något som kunde störa en sådan idyll?

Plötsligt uppvaknande
Jodå! I de lugnaste vatten . . . . Och uppvaknandet kom plötsligt!?
Eller? Kanske ändå inte.
Nog hade det tisslats och tasslats en tid och nog hade man hört det ryktas t.o.m. runt om på bygden, att det här inte var något vanligt kafé. Inte ett sånt som bara serverar kaffe med dopp. Nä, nä. Fast varit där det hade man då rakt inte! Åhnej! Vad tror ni egentligen om mig?

Ändå var nog uppvaknandet lite yrvaket plötsligt och inte minst chockartat. Vad står det i tidningen? Va? Hakan föll ner. Stor fet rubrik: "Ett otuktsnäste i Viken". Jaså, nu var det ändå avslöjat. Det här var hösten 1929 och sommargästerna hade lämnat byn för året. F.d. poliskommissarie Lindbeck anhöll den för stöld misstänkta innehavarinnan av Grand Café vid nuvarande Bygatan i Viken.

Maria Kristina Petersson-Jönsson-Kvist alias "Svarta Maria" (kärt barn har många namn) hade ett känt kriminellt förflutet. Året innan hade hon i Lund åtalats för omfattande "kopplerier", men kommit undan i brist på bevis. Polisutredningen denna gång ledde till häktning och åtal inte bara för stöld utan också för koppleri och olaga spritservering.

Välbevakad rättegång
Härvan med "De glada flickorna" och gästerna på "fröjdehuset" Grand Café nystades efterhand upp. I den digra polisrapporten och i den därpå följande noggrant journalistbevakade rättegången serveras man alla delikata detaljer om "Svarta Marias snuskiga trafik" på kaféet i Viken. Upptakten till dramat var en penningstöld på 350 kronor från en av de anställda flickorna - Norma från Malmö. Efter en spritfest saknade hon sina besparingar och nu anklagade hon sin "matmor" "Svarta Maria" för stölden.

Maria nekade och ville helst låta saken bero och skulle den polisanmälas ville hon att en polis hon kände och som brukade besöka kaféet skulle få ta hand om den. Norma var av annan åsikt och anmälde stölden till polisen i Höganäs. I förhören som följde fick polisen helt klart för sig vad som försiggick på Grand Café i Viken. Maria Kristina Petersson- Jönsson-Kvist nekade till allt som förelades henne.

Självsäkra och fräcka
De utförliga tidningsreferaten ger en fyllig och livfull skildring av domstolsförhandlingarna. Vid rättegången fylldes tingssalen till bristningsgränsen av nyfikna åhörare. Folk stod i gångarna och alla som önskade delta i skådespelet fick inte plats.

När så de påtagligt elegant klädda glädjeflickorna eller "serveringsflickorna", som de ibland mer neutralt kallades i reportagen, svassade in och tog plats vid skranket gick ett sus genom församlingen.

Det var de lösaktiga damerna Norma och Agnes, som klädda i präktiga pälsar, sidenklänningar och dyrbara skor uppenbarade sig. Under förhandlingarna uppträdde de båda ogenerat, fräckt och självsäkert och drog sig inte för "att utbyta blickar och glada leenden med herrar i salen, som varit kunder på Caféet".

På de anklagades bänk satt den svarthåriga kortklippta Maria klädd i en enkel svart klänning. Lågmält besvarade hon domarens frågor. Sedan alla vittnen, fem flickor och nio herrar, hörts framträdde en rätt klar bild om vad som försiggått. Maria hade via en förmedling i Malmö skaffat "serveringsflickor" till sitt kafé i Viken. Hon hade också fräckheten att erbjuda sig att till tjänst hos henne ta emot frigivna kvinnor från uppfostringsanstalten för vanartade kvinnor i Landskrona. Till flickorna hade hon sagt att det inte fanns så mycket att göra men att de kunde tjäna pengar på annat sätt.

När t.ex. Agnes skulle anställas blev hon tillfrågad om hon tidigare "gått på gatan" och i så fall var det väl bättre att vara inne och tjäna 5 kronor än att gå ute och få 10.


Illegal spritförsäljning
I Grand Cafés matsal på bottenvåningen serverades vin och sprit illegalt. Huset som "Svarta Maria" sedan ett halvtår hyrde i Viken innehöll många rum på ovanvåningen och när "herrbekanta" kom på besök betalade de eller någon av flickorna 5 kronor för rummet och männen sedan ytterligare en summa, uppemot 20 kronor.

Förtjänsten delade "de glada flickorna" lika med Maria. Mest aktiva av de fem töserna tycks Norma och Agnes ha varit. De besökande männen hade inte mer än kommit in genom dörren förrän Norma kröp upp i famnen på dem och kysste dem, påstod ett av de kvinnliga vittnena, som väl inte var fullt så framfusigt.

Oförstående vittnen
Under rättegångens många turer förekom många dråpliga replikskiften mellan domaren och vittnena. Männen spelade mest oförstående och oskyldiga.
En av dem hade ingen aning om vad som försiggick på kaféet.
- Jaså, inte det, sa domaren, Hur gammal är ni egentligen, om jag får fråga?
- 33 år
- Vad hade ni annars där att göra, när ni hörde hemma i Mjöhult. Ni hade väl inte farit till Viken för att bada. Det var ju för kallt för sådant.
- Vi skulle bara gå in genom dörren ett slag.

En allmän munterhet spred sig i salen och "de glada flickorna" fnittrade glatt. Förhandlingarna i den fullpackade tingssalen drog ut på tiden och skymningen föll, men ingen av åhörarna hade någon önskan att lämna rättegången förrän dom fallit. Innehavarinnan på Grand Café, Maria Kristina Petersson-Jönsson- Kvist alias "Svarta Maria" dömdes till straffarbete i 1år och 6 månader för koppleri samt att böta 25 kr. för att hon upplåtit rum för resande och 25 kr. för utskänkning av alkoholfria drycker (Jo, så var det faktiskt). Hon ålades dessutom betala ersättningarna till de i målet hörda vittnena.

Norma och Agnes erhöll reseersättning och dagtraktamenten men trots att det tydligt framkommit vad deras huvudsakliga syssla var på kaféet dömdes de ej för något olagligt. Stölden som fått bollen i rullning klarades aldrig upp. "Svarta Maria" avtjänade sitt straff på kvinnofängelset i Växjö.

PS. Min pappa hade ett par år vid början av 30-talet läkarmottagning i det forna glädjehuset. Jag vet inte hur mycket han då kände till om det "ruskiga nästet i det vackra Viken". Jag hörde i alla fall aldrig honom nämna något om det. DS



Tryck på den Byalur du önskar läsa

1  2  3 - 4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39