logo

na
 V K B
na
 Paul Jönska Gården
na
 Sophiamöllan
na
 Sjöfartsmuseet
na
na
na
na
na
 Valborgsbålet
na
 Nationaldagen
na
 Vikenfesten
na
 Byaluren
na
na
na
na
na
 Viken Aktuellt
na
 Vikenpromenader
na
 Kort m.m.
na
 Länkar
na
 Hem
na

Byaluren 22


Byaluren 22 Byaluren 22


Utdrag ur en del artiklar


Åke Nordenfelt - en långfärdsseglare

Några minnen nedtecknade av Lennart Jacobson

Lilly Teresia av Viken
Lilly Teresia av Viken


En sommarmorgon 1951 gled en vacker tvåmastad segelbåt in i Vikens hamn. Knappt var hon förtöjd förrän skepparen hoppade i land och med raska steg försvann över hamnplanen och in på Kyrkogatan - nuvarande Skeppargatan.

Vem var denne bestämde man och vad var hans ärende?
Låt oss börja från början.

Från Stockholm
Min pappa var en erfaren seglare och han var bekymrad över att hans arbete i Vetlanda innebar att hans barn växte upp som landkrabbor. 1951 inspirerade han mig att svara på en annons i SvD, en Åke Nordenfelt i Stockholm sökte 2 gastar för 2 månaders långfärdssegling. Trots att min enda sjövana bestod av jollesegling fick jag den ena platsen.

I mitten av juni bar det av till Stockholm där vi under ett par dagar utrustade båten - Lilly Teresia av Stockholm - för den förestående långfärden. Åke Nordenfelt visade sig vara en militäriskt barsk person men med glimten i ögat. Ombord titulerades han Skepparn.

Han informerade oss om att vi skulle segla söderut eftersom han en viss dag i början på juli skulle köpa hus i Viken norr om Helsingborg. Det var första gången jag hörde talas om Viken.

Överraskningar
Den första överraskningen kom strax efter vi lagt ut från marinan på Djurgården. När Skepparn förvissat sig om att vi kunde navigera och att vi behärskade båten tillkännagav han att nu gick han under däck och ville inte bli störd förrän vi passerade Landsort!

När havet öppnade sig söder om Landsort kom Skepparn upp på däck, njöt av den fria sikten och den friska brisen: "Förstår Ni pojkar, jag blev allergisk mot Stockholms skärgård under kriget, jag tål inte se lummiga holmar och trävillor med groggverandor."

Så kom överraskning nummer 2 (det skulle bli flera). Vi delades in i 4 timmars vakter med rullande schema; en rorsman, en navigatör och en ledig/kock. Att vara ledig innebar städning, underhållsarbete, navigationsträning eller sömn. Vi både gastar hade sett fram emot täta besök i idylliska hamnar med lövade dansbanor och en flicka i varje hamn. Men Lilly Teresia styrde ut på öppna havet, där dyningen snart vände upp och ned på våra magar till Skepparns belåtenhet. "Det är lika bra att klara av detta första dagen."

Till havs fick vi snart annat att tänka på, det är hårt arbete att hålla igång en långfärdseglare dag efter dag med säker navigation och gott sjömanskap.

Till Viken
Efter ett par veckors segling då vi rundade södra Sverige och kryssade i de danska vattnen satte vi kurs på Viken. En knapp timme innan husauktionen skulle börja förtöjde vi i Vikens hamn.

Kort efter att Skepparn hade försvunnit dök det upp en stor myndig karl med vit kaptensmössa: "Härr faur Ni ente legga paugar". Uniformsmössan väckte respekt och vi flyttade båten efter hans anvisningar. Det skulle vi inte ha gjort.

Efter några timmar kom Skepparn tillbaka, synbarligen belåten. "Nu döper vi om båten till Lilly Teresia av Viken, hon har ny hemmahamn".

Åke Nordenfelt hade alltså förvärvat Skeppargatan 17, det röda tegelhus som idag ägs av hans barnbarn.

Men plötsligt mulnade han: "Varför har Ni flyttat båten"? Vi pekade på hamnkaptenen, som nu gått och satt sig på ljugarbänken. Skepparn gick med bestämda steg över till ljugarbänken och förklarade vänligt men bestämt att han var Skeppare på Lilly Teresia och att det var han och endast han som gav order till gastarna.

Hamnkaptenen - vi lärde oss sedan att han hette Kalle Brytz - insåg att han mött sin överman och visade därefter Skepparn den största respekt. Oss gastar bevärdigade han inte med en blick.

Skepparn återvände till båten och förklarade att vi var ena riktiga slashasar som tog order av en "kajseglare" även om han var grant utstyrd. "Men eftersom jag köpt hus i Viken får Ni ledigt i kväll".

Vår första anhalt, Vikens Hotell, besöktes mestadels av eleganta damer och herrar i ljusa linnekostymer. Vi drog vidare till badstranden och det där belägna Vikens Havsbad, som visade sig vara en trevlig sommarrestaurang var mera i vår smak. Havsbadet gick senare ett sorgligt öde till mötes. Lokalerna degraderades i början av 60-talet till möbelaffär. Byggnaden befriades dock från denna skam och jämnades med marken år 1903.

Min kärlek till Viken grundlades redan under de få dagar vi tillbringade i hamn somrarna 1951 och 52.

Lilly och Åke Nordenfelt med sonen Thorsten Nordenfelt, 1956
Lilly och Åke Nordenfelt med sonen Thorsten Nordenfelt, 1956

Åke Nordenfelt
Åke var son till kapten Åke Nordenfelt, legendarisk chef för Höganäsbolaget under åren 1890 - 1920, en epok som kallats den patriarkaliska. Hans minne lever ännu kvar i bygden, bl.a. i form av "kaptenens trädgård" i Höganäs.

Skepparn var alltså född i Skåne och mycket stolt över detta. Bl.a. var han som skåning berättigad till en sup varje gång vi passerade "Kullabergsnäsan". Snapsen intogs under så överdrivet hemlighetsmakeri att vi gastar omöjligen kunde undgå att uppmärksamma privilegiet.

Han var en mycket erfaren och kunnig sjöman - det blir man när man ständigt seglar och bara går i hamn för att proviantera eller söka nödhamn (eller för att köpa hus).

Sensommaren 1952 sprack motorn. Den reparerar vi först i vinter sa Skepparn och lät rentav belåten. Han var aldrig för att använda motor ens i de trängsta hamnarna.

Vi skulle nu göra en sista snabbsegling. Vi gick från Viken direkt till Kiel där vi faktiskt turistade en hel dag. Därifrån direkt till Skagen, där det var trångt hamnen. Vi sitter och äter när plötsligt Skepparn rycker till: "Båten rör sig" och han rusar upp på däck.

Det visade sig vara en motorjaktsägare som på eget initiativ flyttade på våra förtöjningar för att få plats med sitt "fartyg". Som sann gentleman visade Skepparen sällan sitt förakt för motorbåtar men när någon flyttade hans båt, då blev han vältalig. Vi två gastar fick vårt ordförråd utökat med många mustiga invektiv vid åhörandet av utskällningen. "Grosshandlare" och "sumprunkare" var några av de mildare. Efter några stammande försök att replikera, kastade grosshandlaren loss och tuffade över till en mer fridfull del av hamnen.

Vid tillfället hade vi en middagsgäst, den kände långseglaren och radiomannen Manne Ginsburg. Nyfiken av larmet kom han upp på däck och åhörde Skepparens retoriska prestationer. När motorjakten avvek uttryckte han stor beundran.

I sin och Gert Preislers bok "Med Swell över Nordsjön" berättar Ginsburg middagen och om intermezzot.

Nästa dag satte vi kurs på Arendal i Norge där vi provianterade och torkade vår numera genomblöta utrustning. Men nu var Skepparn trött på hamnliv. Från Grendal gick vi över till Bohuslän och eftersom vädret nu var gynnsamt tog vi inre farleden söderut. Det var lördagskväll, augustimånen hängde som en kulört lykta och vi hörde dansmusik och glada skratt från de idylliska fiskelägena. Skepparen studerade sina deprimerade gastar och sade med ett försmädligt leende "Där lyser månen, till ingen nytta." Det var inte elakt menat, vi anade en viss medkänsla i rösten.

Det blev alltså ingen dans på Brännö brygga, vi gick raka vägen hem till Viken. Vi anlände mycket tidigt en morgon. Den andre gasten hade haft vakten när vi passerade Kullabergsnäsan omkring klockan 6 på morgonen. Väl framme i Viken viskade han: "Tror Du inte han vaknade och kom upp på däck och skålade när vi passerade Kullaberg."

Skånes skärgård
Som jag tidigare nämnt gillade inte Åke Nordenfelt Stockholms skärgård. Den var alldeles för idyllisk för hans kärva sinne. Jag tycker om Skånes skärgård sa han en dag. Vi gastar satt som levande frågetecken. "Skånes skärgård?? Vad består den av?"

Jo, den börjar med Själland och det andra danska öarna, sen är det Orkneyöarna, Shetlandsöarna och den slutar inte förrän vid yttre Hebriderna. En sommar skall jag segla dit.

Jag visste att Åke led av cancer och trodde att detta var en orealistisk önskedröm. Men Åke var ingen vän av tomma ord, 1954 seglade han till Skottlands västkust. Med på seglingen var favoritsonen Thorsten. Skepparn hade räknat med mig men jag gjorde min värnplikt och ersattes av Bengt Josefsson från Helsingborg. Denne skildrade seglingen i resebrev i Helsingborgs Dagblad.

På hösten 1954 när jag muckat gjorde vi en sista segling tillsammans till Danmark. Skepparn var nöjd. Nu har Du i alla fall seglat med Union Jack i salningen. Skepparn förde alltid de gästade ländernas flaggor i salningen och behöll dem säsongen ut.

1957 - 3 år efter sin stora seglingsbedrift - dog Åke Nordenfelt.

Lilly Teresia
Båten var döpt efter Åkes hustru Lilly. Han älskade sin hat men avgudade sin hustru. Tant Lilly var stark som person men hade dålig hälsa. Hon seglade med endast någon vecka per år och då under perioder av vackert väder.

Vi gastar uppskattade hennes gästspel, hamnbesöken blev fler och det vankades rödvin till middag varje dag. Livet ombord blev mycket annorlunda. Skepparn var chevaleresk, uppvaktade Lilly på alla sätt. Vi gastar märkte också att han undvek de grövsta verbala tillrättavisningarna i Lillys närhet, vi kunde ta oss vissa friheter.

Båten Lilly Teresia var också en skönhet, jag tror många äldre vikenbor ger mig rätt på den punkten. Hon var en yawl, alltså tvåmastad med mesanmasten akter om rorstocken. Inte särskilt stor, 12 m lång. Efter dagens mode var hon underriggad och allt tågvirke överdimensionerat. Men hon var utrustad för långa seglingar på öppna havet och inför seglingen till Skottland behövde inte många ändringar göras.

Navigationshjälpmedlen var enkla, kompass, propellerlogg, radiopejl och sextant. En kväll lyckades vi gastar få in jazzmusik på radiopejlen. När Skepparn kom ner i kabyssen blev han upprörd: "Spelar Ni jazz på navigationsinstrumentet?"

Lilly Teresia var ritad av Tore Herrlin och byggd i Strängnäs 1924 men fortfarande 1957 var hon i mycket gott skick. Hon var så jämn i bordläggningen att många trodde det var en stålbåt.

Efter Åkes död såldes Lilly Teresia till USA.



Tryck på den Byalur du önskar läsa

1  2  3 - 4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39


å ö ä