logo

na
 V K B
na
 Paul Jönska Gården
na
 Sophiamöllan
na
 Sjöfartsmuseet
na
na
na
na
na
 Valborgsbålet
na
 Nationaldagen
na
 Vikenfesten
na
 Byaluren
na
na
na
na
na
 Viken Aktuellt
na
 Vikenpromenader
na
 Kort m.m.
na
 Länkar
na
 Hem
na

Byaluren 18

Utdrag ur en del artiklar


Snapphanar slår till i Viken


Profilkarta

Profilkarta med vars hjälp sjöfarande navigerade i Sundet vid "Wickstap" - Vikens fiskeby   Photo: Stig Ewaldson


Skam den som ger sig, tyckte danskarna och försökte ta tillbaka det de så nesligt hade förlorat till svenskarna. Skåne alltså. Men det gick inte så bra. Åtskilliga slag och skärmytslingar slutade i nederlag för "juten". Visserligen var fästena i Landskrona och Kristianstad fortfarande i danska händer, men Helsingborg och Malmö var åter svenska besittningar.

Vid början av året 1678 hade striderna mellan de båda fiendelanden gått i stå. Positionerna var låsta. Kung Kristian erbjöd skåningarna att komma över till Själland och slå sig ner där. Hela 15 000 hade under krigsåren hörsammat detta erbjudande, men det stora flertalet stannade på moderjorden. Kristian betraktade dem som fiender och som sådana blev de behandlade. Landsbygden i Skåneland drabbades därför hårt. Landet föröddes och plundrande och härjande soldater och friskytteband brände gods och gårdar. Allmogen plågades titt som tätt av dessa friskyttar, snapphanar alltså, som ofta gjorde till synes besinningslösa räder. Det gällde för folk att ta ställning för eller emot. Höll man tungan "rätt" i mun gick det bra, annars slutade det illa.

Många har kanske den föreställnigen att det bara var i gränstrakterna kring Hallandsås och i Göingebygden snapphanarna förde sitt lömska krig. Visst inte. Deras operationer hade vida förgreningar och förutom runt om i Skåne hade de sina aktiviteter förlagda även till Halland och Blekinge.

Danska friskyttekompanier hade organiserats i ett tidigt skede av kriget och deras mannar var införda i den danska arméns rullor. Skånska kompanichefer utsågs att värva manskap från de berörda områdena. Friskyttekårens huvuduppgift var att störa svenska trupprörelser.


Friskyttarna hade 1678 övervintrat på Själland. Vintern hade varit kort och våren kom tidigt det året. Friskyttekaptenen Eskild Nielsen, som låg med sitt kompani vid Helsingör, planerade kommande aktioner i det gamla hemlandet. Närmast på schemat låg räder mot Kullahalvöns fiskelägen. Till en början seglade han hotande av och an utefter kusten. Båten hade han tidigare tillskansat sig i Skåne och sedan försett den med ett par små kanoner. Vid strandhugg tog han svenska fångar och fick genom dem kunskaper om hur landet låg. Utefter skånska kusten fanns s.k. bondevakter och dem hade han, om de gjorde motstånd, skaffat rätt att skjuta. Ett drastiskt sätt att få folk att avstå från att hjälpa svenskarna.

Redan i februari anföll dessa snapphanar Mölle, som plundrades och brändes. Därpå kom turen till Viken. I Viken hade man i bevakningens tjänst inrättat ett vakthus med fast vakt. Den lilla byggnaden låg antagligen på fäladen norr om själva byn. Eftersom man var väl medveten om hotet från sjön fanns det för tillfället uppemot 50 vaktande och beväpnade bönder från Viken och trakten på plats i och vid huset. I skydd av nattens mörker närmade sig emellertid Eskild Nielsen och hans lilla trupp försåtligt och tyst stranden. Man gjorde en snabb landstigning och tog vakten med överraskning. Visserligen satte fiskebönderna sig här till en början till motvärn, men de fann snart för gott att retirera. Bättre fly än illa fäkta. Många kastade sina vapen och la helt enkelt benen på ryggen.

Men åter igen, skam den som ger sig. Lite senare på morgonen hade man med hjälp av byaluren blåst man ur huse. Återsamlade och med mod i barm och med vad vapen man kunnat uppbåda anföll man nu friskyttarna på stranden. Striden blev kort. Efter att ha bränt ner vakthuset beordrade Eskild Nielsen sina mannar i båtarna. Med sig hade de krigstroféer i form av vikenbornas tidigare efterlämnade vapen.

Så slutade det "Skånska kriget" för Vikens del. Ordningen var återställd och lugnet lägrade sig över den lilla fiskebyn. Byn som vid den här tiden hade minst ett hundratal vuxna innevånare. Mest fiskebönder och hantverkare.

Jag ska nu bara tillägga att friskyttekaptenen Eskild Nielsen var en son av bygden. Han kom från Häljaröd i Farhults socken och han hade värvat sig i danskarnas tjänst vid början av kriget med svenskarna. Hans friskyttekompani upplöstes efter krigsslutet 1679 och han övergick då till den danska arméns kavalleri. Till Skåne kunde han förstås aldrig återvända och han lär ha slutat sitt liv som strandvakt i Randers på Jylland. Eskild Nielsens gamla gård, som sedan flera år fått stå öde i Häljaröd, betraktades som s.k. "snapphanejord" och som sådan lär den ha beslagtagits och dragits in till svenska kronan.

Vikenreflexer av Stig Ewaldson


"Visst kommer det att finnas en godisaffär på Bygatan!"


Per i Viken
Fastigheten som inrymmer Per i Viken

Vibo
"Vibo" på Bygatan


-Ett samhälle måste ha affärer och mötesplatser för att leva och vara attraktivt. Därför är det viktigt att vi bevarar den gamla bykulturen i Viken och värnar om det som finns.

Det konstaterar Darko Perván, Vd för Välinge Aluminium, som just invigt sitt nya huvudkontor mitt emot Vikenskolan. Han har tillsammans med sin hustru även köpt Vibo fastigheten, som varit till salu under en tid, och fastigheten där Per i Viken sedan länge haft sin verksamhet inrymd.

-Vi har bara köpt fastigheten, inte verksamheten, betonar Darko. Den kommer att leva kvar precis som tidigare.

-I Vibofastigheten har jag och min hustru lovat att det ska finnas en godisaffär även i framtiden, men vem som ska driva den är ännu oklart.

-Eftersom vi är Vikenbor känner vi starkt för miljön och trakten häromkring. Då är det roligt att kunna hjälpa till på det ena eller andra sättet. En av de första åtgärderna blir att renovera fastigheterna, sedan får vi se.


Vällinge Aluminiums nya huvudkontor
Vällinge Aluminiums nya huvudkontor


Utdrag ur Ursula Forners artikel om Vällinge Aluminium
Photo: Carl-Otto Ahlström


När järnvägen inte kom till Viken


Postdiligensen
Postdiligensen utanför Villa Haga i Viken

Stora delar av nordvästra Skåne räknades i början av 1800-talet till skogsbygden och hälften av markytan låg i fäladen. Från Fleninge kyrka till Kullens fyr strövade kreaturen under sommarhalvåret fritt kring märkta i hornen med ägarens initialer. Framkomligheten till lands var besvärlig, och ett vanligt sätt att förflytta sig var med den s.k. bonde-seglationen. Sedan gammalt hade bönderna i nordvästra Skåne bedrivit handel och sjöfart med mindre skutor och även fört varor, smör, ost, ägg, mjöl, honung och hampfrö till Själland, en verksamhet som dock starkt avtog när Skåne blev svenskt.

Efter hand förbättrades vägnätet, järnvägen kom till och intresset för en direktförbindelse från Helsingborg till den populära badorten Mölle blev allt starkare. Från Helsingborg fanns sedan 1877 Sveriges första hästspårvagn till Ramlösa, och järnvägssträckan Helsingborg-Råå-Ramlösa var Sveriges första décauvillebana med fullständig trafik. Ett försök år 1892 att anknyta den från Västkustbanan befintliga tvärlinjen Åstorp-Kattarp-Höganäs med förbindelse till Mölle gick om intet. Arbetet fortsatte dock och 1905 presenterades den s.k. Ekdahlska utredningen som innehöll 5 olika alternativ, alla normalspåriga. Tre av dessa alternativ berörde Viken.

Förslaget vidarearbetades men lades ned 1907 av ekonomiska skäl. I stället blev det en kustlinje Höganäs - Mölle med anslutning från Västkustbanan via Höganäs - Kattarp - Åstorp, vilken blev klar för trafik den 1 maj 1910 och som lades ned år 1963.

Vi Vikenbor får sannolikt även i fortsättningen nöja oss med busslinjen Helsingborg-Viken. Men den startades redan 1907 och är därmed Sveriges äldsta reguljära busslinje. Men nog hade vår tids vägproblem varit annorlunda om vi för 100 år sedan fått en järnväg längs stranden Helsingborg - Viken - Höganäs.

Utdrag ur Björn Carlins artikel "När järnvägen inte kom till Viken"



Tryck på den Byalur du önskar läsa

1  2  3 - 4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39